Löpning och Träning Västervik

T/R Gränsö i löparskor och för lite vatten

Det blev tur och retur Gränsö på gårdagens löparrunda! Jag rymde till Västervik redan i torsdags kväll för att få vakna upp till härliga Gamlebyvikens utsikt och en heldag i solen utan restid från Eksjö.

Egentligen var veckans långpass inplanerat till torsdagkvällen innan avfärden till östkustens pärla men när termometern visade 30 grader och det lovades 20 grader på fredagen så var jag snabb att ställa om i schemat. Även om det är så vackert ute nu och skönt att slippa långa tights och tröjor när jag motionerar så tar värmen på kroppen, mer än vad man tror. Igår upptäckte jag att också att för dåligt med vätska i kroppen påverkar även oss osnabba löpare.

Från Sandebo där vi håller till vid Gamlebyvikens östra kant till Gränsö slott är det 9 kilometer. Igår stod det 16 kilometer på schemat och springer jag från huset så kan jag antingen ta vänster eller höger uppe vid vägen 🙂 Mot Gamleby eller mot Västervik. Vägen mot Gamleby är kuperad och åker man bil så möter man nästan sig själv på grund av alla krökarna. Visserligen behöver jag mer kuperad terräng för nästa utmaning i Bohuslän men bekvämligheten vann i mig just igår så det fick bli höger mot stan.

Eftersom rundorna är få på Norrlandet, som halvön heter, så finns det som sagt inte så mycket att välja på. Dock varierar jag ibland genom att bli upphämtad, bli bortskjutsad eller avlämnad någonstans 🙂 Eller ställa bilen själv någonstans och ta en runda men igår blev målet Gränsö t/r. Eller en bit in på Gränsö i alla fall.

Landsvägen in mot stan gick bra, det är så vackert vid Stuverum och sen när husen börjar tätna innan Pipersskärr. När jag svängde av mot själva Gränsö vid Slottsljusstöperiet gick benen av sig självt. Det är så gott att inte behöva tänka tid eller press! Dels för att det är långpass och dels för att jag inte har något tidsmål på Ice Bug Xperience West Coast Trail  i Bohuslän i augusti. Jag ska ju bara fostra kroppen att hålla igång länge. Gränsövägen är också härlig med alla villor och golfbanan precis vid vägen. Konstigt nog verkar alla slå rätt för det hörs aldrig några svordomar därifrån. Vid Gränsö kanal var jag tvungen att stanna och ta en bild, se ovan, det är så fint och mysigt där. Det är många som åker dit med picknick för att spana in båtarna som tar sig till eller ifrån hamnen i Västervik.

Strax innan slottet piper klockan om 8 kilometer och jag unnar mig vatten av den lilla flaskan jag har med mig. Jag vänder helt om och är på väg hemåt igen. Nice! Ute vid vägen tillbaka genom Piperskärr vill inte kroppen vara med längre riktigt. Bendarr och torr som fnöske i munnen och jag tar en klunk av min pyttelilla vattenflaska igen. Den tar förstås slut fort då jag hade tänkt som vanligt att det räcker med en drickspaus halvvägs. Jistanses, 16 km borde vara lugnt efter alla pass inför maran. Pyttsan heller! Det blev till att springa och gå om vartannat hem och slänga sig in under kranen när jag kom hem för att fylla på.

Lärdomen? Drick vatten VARJE dag när det är varmt, slarva INTE vare sig dagen innan eller samma morgon som långpasset! Trots en lugn eftermiddag/kväll och mycket vatten så var inte den lilla huvudvärken och matthetskänslan helt borta förrän idag på morgonen. Att passet i sig inte blev som jag tänkte, lugnt och skönt, det gör inte så mycket – det blev ju gjort i alla fall 🙂

Cilla

 

Inga kommentarer

Skriv ett svar