Racing, asfalt och avgaser

För fjärde säsongen i rad så är det racing som hägrar för familjen på sommarhalvåret. Från maj till september är det racing, asfalt och avgaser som gäller en helg i månaden. Alltsom oftast är vi mangrant representerade från vårt håll då samtliga familjemedlemmar är intresserade. På grund av arv eller miljö låter jag vara osagt 🙂

Nästa helg är det dags för Velodromloppet Historic Grand Prix och är lite av årets höjdpunkt i serien som körs. Många bilar kommer till start och arrangörerna uppmanar till tidsenligt klädsel, 40 – 80-tal och fantasin är stor hos både deltagare och besökare. Självklart finns det vintagemarknad och prisutdelning för den som är bäst klädd. Allt arrangemang som sker denna helg utöver själva tävlingen förstärker verkligen den historiska känslan av racingen. Speciellt för de äldre bilarna och det är många besökare som går runt i depån och pratar om vilka bilar de kört eller som föräldrarna haft. Bara att gå runt att lyssna dessa dagar lär vi andra mer ”outbildade” massor på. Självklart blir vi småförälskade i de bilar som inte tävlar utan som är väl omhändertagna och snygga att titta på.

För de två gasglada förarna som har mest att hämta under dessa helger börjar tävlingen redan dryga veckan innan. Mer och mer diskuteras däck, växellådor och hjulinställningar vid köksbordet och tiden i garaget – även kallad fritidsgården – ökas markant. Både sena kvällar och tidiga mornar kan man höra ljudet av racingbilar från en Youtubefilm. Kommande tävlingsbana granskas noggrant, vart kan man hämta in tid från förra årets tävling? Än så länge är råd från den äldre välkommet hos den yngre föraren och likt Formel 1 förare diskuteras apex och omkörningsmöjligheter. De hanteras olika de två damerna som ska behärskas runt alla kurvorna. Fröken Opel Ascona A från – 71 är lite nättare och med sin gulsvarta färg är hon lättare på foten än sin tyngre  midnattsblå väninna Austin Healey från 1959. Båda är dock väl omhändertagna av sina respektive förare och ger dem olika utmaningar.

En tävling börjar redan på torsdagen, allt packas ner och sedermera packas upp när ekipagen är på plats på tävlingsbanan. Det finns inga tjusiga hotell eller ens ett vandrarhem på banan så här är det camping på asfalt som gäller! Vi har förmånen att få vara med i världens härligaste gäng – Austin Healey Club Sweden – och vi bor alltid tillsammans som ett helt härligt kollektiv! Opeln har fått dispens då dess förare är så utomordentligt trevlig 🙂 Husbilar ställs upp på rad med mekartält framför, ett för varje bil, samt självklart långbord för otaliga fikapauser och gemensamma middagar. Ibland sammanfaller en ”uppvärmning” av en bil med någons frukost, men lite avgaser i morgonkaffet har väl ingen dött av??  Vi som inte kör tävling sköter markservicen i våra lekstugor (husbilen), hjälper till att meka om något går sönder eller står för den mer sociala biten. Som tur är behöver ingen svälta när vi är iväg, snarare brukar det räcka till ett gäng gäster också och då är det extra roligt 🙂 Vi är jädra duktiga på att heja också! Jag kan lova att vi är inte av den mer lugna sorten.

Under fredagen är det besiktning och träning på banan och under lördagsförmiddagen är det kval. Då har man kring 15 minuter på sig att sätta sitt allra bästa varv. Det varvet avgör sedan vilken startposition du får till eftermiddagens tävling. Den tävlingens tider i sin tur bestämmer på vilken plats du startar under söndagen. Spännande värre! Efter söndagens sista race packas allt ner igen likt tomteverkstaden på julafton, alla hjälps åt och var sak har sin plats. Kram och hej, vi ses på nästa tävling! Självklart är tävlandet höjdpunkten men umgänget i vårt stora fina sällskap och alla som kommer förbi och slänger ett ord med oss eller tar en kaffe är också en stark anledning till att det är så roligt!

Cilla

(Tack Jönköpings Sportvagnssällskap för lånet av bilderna )