Min mamma hade diabetes när hon levde, typ 2 eller också kallad åldersdiabetes. Inte så att hon var tvungen att ta sprutor eller så utan hon klarade sig bra på först försöka reglera kosten och sedan med tabletter. Kostregleringen gick väl sådär egentligen men hon petade i alla fall bort glasyren på mazarinerna! Med tiden visade sig att alla hennes syskon också fått samma typ av diabetes och om jag inte missminner mig helt så var de med i en studie för flera år sedan kring ärftlighet och liknande.
Fika är livet
Självklart har jag alltid trott att är det något jag kommer drabbas av så är det just denna åkomma. Inte bara på grund av generna utan för att det vore förmodligen ett lämpligt straff för mina smakliga synder. Jag är ju verkligen en sucker för godsaker, speciellt fika. När jag jobbade i hemtjänsten som tonåring var jag en uppskattad besökare i hemmen på landet då jag gärna smakade alla sorterna som fanns. Jag skulle kunna gå så långt att kunna skippa godis, chips och skräpmat om jag bara fick äta lite kakor och fika ibland.
Med åren har jag väl förstått att det inte går att trycka i sig kakor både nu och då eftersom det på något konstigt vis fastnar halvvägs?! Dock är det inte tillräckligt störande för att jag ska sluta fika helt – tack och lov!
I alla fall så har jag burit med mig de där tankarna kring förhöjt blodsocker och bara väntat i princip på att det ska hända. Å andra sidan gör jag inga undersökningar för att få reda på hur det ligger till. Likaså resoneras det i bekantskapskretsen om dåliga blodvärden, vitaminbrist, kolesterol och andra skavanker som kommer i medelåldern. Det är inte utan att man funderar ibland hur det står till på insidan. Tyvärr så hinner inte vår fina vård med att jobba förebyggande så att kolla upp något utan att man har åkommor är svårt. Resurserna räcker inte till.
Hälsotest
Nyfikenheten tog överhanden och häromveckan anmälde jag mig till Werlabs, en privat lösning för hälsokontroll med blodtagning. Man signade upp sig och betalade en peng, sedan drop in på en ansluten vårdcentral. Utan att ha käkat frukost innan. För min del funkade Vetlanda bra. Väl där så drog de några rör, på med plåsterlapp och så var det klart på ett kick!
Redan dagen efter fick jag första svaret på glukosvärdet som tydligen är måttet på diabetes och jag var hur normal som helst!! Efter ytterligare ett par dagar så ramlade övriga 30 värden in och jag fullt frisk! Alla värden var hur gröna som helst, dvs inom parametrar för bra hälsa. Värden angavs i jämförelse för att man som mottagare ska kunna se ev avvikelse. För varje värde stod också en kommentar vad som menades om man låg över eller under. Utöver värdena var även ett utlåtande med från en farbror/faster doktor som kommenterade extra vissa delar. Är man fullt frisk finns ju inte så mycket att notera men gav ändå en personlig känsla.
Jag kan inte säga att jag var orolig innan, jag mår ju bra, men det var ändå gött att få ett kvitto. Så nu behöver jag inte bara gissa utan jag är fullt frisk! Och stark 🙂
Cilla
(Bilden är tagen från den underbara träningsresan i höstas med Ida B Olsson aka Workoutispassion. Fotograf är Hanna Skoog 🙂 )
1 Comment
Pernilla
8 februari, 2020 at 19:38Vad skönt att få kvitto på att din känsla var rätt, att du är fullt frisk! Fast det räcker å andra sidan med att titta på bilden, så ser man hur bra du mår – ett härligt o glädjefyllt ögonblick, fångat mitt i livet.
Klart jag oxå undrar ibland hur det står till med insidan, speciellt när man känner sig lite trött och energilös. Då försöker jag se till att få sova nån extra timma och träffa nån jag gillar för att fylla på depåerna igen, det brukar funka????