För ett tag sedan råkade jag nämna för sambon att jag tycker att jag tappar ord och bokstäver ibland. Min tanke var att jag skulle få något svar i stil med att ”det beror på åldern”. Eller bekräfta min egen misstanke att jag har för bråttom. Att tankarna rasar i en högre fart än vad ord och bokstäver kommer ur min mun. Det är nämligen ett syndrom jag burit med mig en stor del av livet – att ha för bråttom! Jag kan fortfarande höra mamma Birgittes röst att jag har myror i brallorna. Att jag ska ta det lite lugnt. Med åren har jag förstås blivit lite coolare men jag kan fortfarande känna hur jag stimmar runt. Får visserligen saker gjorda i en rasande fart, men i varierande kvalitet förstås 🙂
Du gör ju av med dem…
Sambons svar var dock att ”du gör ju av med så mycket ord och bokstäver när du skriver så det är väl inte konstigt att du tappat några”. Fnisset som följde efteråt förstärkte min egen tanke om att han tyckte att han var verkligen jätterolig. Till saken hör att i familjen är det nästan bara jag som läser och skriver regelbundet emedan övriga tar till TV och liknande för att få underhållning. Dock har jag kommit på att sejourerna framför skärmar i jakten på problemlösning avseende bilar, lastbilar, hus, renoveringar, racing och allt annat bidrar till att det nästan läses lika mycket där. Fast i en annan form.
Men kanske det faktiskt ligger en poäng i tanken att tappa bokstäver och det är därför det är så viktigt för de som skriver regelbundet att läsa mycket också? I varenda bok jag läst, artikel jag tagit till mig eller råd man stöter på så är det en sak som duktiga skribenter och författare har gemensamt. De läser mycket. Är det för att fylla på bokstavsförrådet tror ni? 🙂 I så fall måste jag nog öka takten på läsandet för som det är nu räcker lagret bara till att skriva till kunder och till mina egna drömprojekt. Härinne på bloggen till exempel slarvar jag ju något kopiöst!
Vilken är fördelningen?
Man kan ju också undra vilken fördelning det är på orden då jag nu läser mer än jag skriver och ändå skulle de då inte räcka till. Till ett skrivet ord behöver jag läsa fem? Eller räcker tre? 🙂 Som idag till exempel har jag skrivit 1 000 ord utöver detta lilla inlägg – måste jag läsa minst 3 000 ord då? Nej usch så jobbigt det blev. Jag ångrar mig, sambon har fel! Att jag tappar bokstäver beror på att det är tjall på linjen mellan skallen och truten helt enkelt 🙂 In med lite 5:56 och smörj upp grejerna så ska det nog lösa sig.
Nu i november behöver jag nog all smörjning jag kan få i så fall. Utav världens bästa skrivkompis Malin som bosatt sig på en ö i skärgården i Göteborg fick jag lära mig något kul. Det finns något som heter NANOWRIMO – en sammanslutning eller grupp världen över som främjar skrivande människor att just skriva. Deras mål är att under november få sina ”medlemmar” att skriva 50 000 ord under november fördelat på lite varje dag. En bok ligger på ca 75 – 125 000 ord enligt vad jag googlat mig till. Just det målet blev lite saftigt för mig så grymma Malin och jag hittade på ett eget. För min del innebär det 45 minuters bokstavslekande varje dag i del två av mitt större skrivprojekt. (Del ett är på redigering 🙂 )Än så länge är jag med på tåget, dagens och gårdagens kvot är fyllda i!
Nu är det nog bäst att jag avslutar det här inlägget och byter till en bok. Anars kansk ag amnar på minu…..
Cilla
(Bild tagen för några år sedan av Nathalie Chavez på Everday )
3 Comments
Malin Lundskog
2 november, 2020 at 19:07Ha ha ha, spännande resonemang!
Mitt huvud känns knôkfullt! Måste vara så trångt att jag tappar bort bokstäverna i trängseln 😉
Kram från världens bästa skrivkompis (dina ord …)
Cilla
2 november, 2020 at 19:12Skriv mer så lättar det ? Kraaaam ?
online
12 januari, 2021 at 18:00Awsome blog! I am loving it!! Will come back again. I am taking your feeds also. Silva Frankie Redvers