Skrivledigheten känns ovan

Den här veckan har jag semester! Sambon och jag har tagit bilen ner i Europa och kombinerar skidåkning med sightseeing. Vi har avverkat en stor del av resan och kommer snart jobba oss hemåt Småland igen. Precis innan jag åkte skickade jag mitt manus om Gunnar till redaktör Josefin Schygge. Mitt andra manus och första delen på den nya serien ligger på vänt på annat håll. Så just nu är jag skrivledig och det känns ovant.

Jag borde skriva

Ibland får jag påminna mig om att det ”bara” är drygt tre år sedan jag faktiskt blev författare. Det var i december 2021 på en parkering i Falun som jag höll I vikens mörker i min hand för första gången. Efter den andra boken som kom året efter, Ur skogens djup, har det legat en känsla av att jag borde skriva. Att jag vill skriva, eller att jag vill eller borde redigera. Hela tiden har det funnits ett projekt där och pockat på. När jag skickade Där viken slutar till tryck under sensommaren var jag skrivsugen. Då drog jag igång Gunnar-boken.  Just nu finns ett sug fortsatt, men det är för kort tid till att dra igång något. Bara några dagar efter att vi kommit hem får jag tillbaka minst ett av manusen och då behöver de prioriteras. Så jag får lugna mig lite.

Skrivledighet

Innan vi rullade söderut fanns tanken att även om jag tog mig en skrivledighet kunde jag börja skissa lite. Till exempel rita ihop ett utkast på kommande delar i nästa serie. Eller skriva ner tankar om fler spinoffer. Än så länge gror de bara mellan öronen och kanske behöver det var så? Idéerna måste gosa tills sig lite till innan jag skriver ner dem, det är därför jag inte tagit fram datorn till dem än. Istället för att skriva har jag läst böcker, jobbar med mitt extrajobb som konsult och förstås njutit av semesterkänslan. Solen har skinit i Verbier sedan vi kom, maten är riktigt god och skidåkningen fantastisk. Att rulla genom Europa och vara på väg någonstans är bland det bästa jag vet. Så att vara skrivledig på det här sättet är nog bra. Inte bara för att var sak har sin tid, såsom idéerna utan även att när jag kommer hem så är både inspirationen och kroppen utvilad. Förutom träningsvärken då 🙂

Trevlig helg!

Cilla