Idag är det fars dag och för min del spenderas den senare delen av dagen på Granvägen i Lönneberga, hos min pappa Willy Andersson. Han är inte bara min förresten jag delar honom med tre andra syskon som hade honom en stund före mig då jag är ett bortskämt sladdbarn 🙂
Pappa är föddes i januari 1929 och närmar sig alltså de 90 med stora steg. Dock han han lovat att leva tills han fyller 100, annars får vi slå ihjäl honom. Det har han också lovat! Yngst och minst i en syskonskara om totalt fem ungar växte han upp utanför Gamleby i Lofta socken. När jag var liten så fick han med jämna mellanrum för sig att vi skulle ut på turne´och visa delar av familjen var han växte upp. Jag kommer alltid komma ihåg backen till skolan som de kallade ”morgonsorg och aftonglädje”. Det går av namnet snabbt räkna ut att det gick nerför hem 🙂
Efter de obligatoriska sex åren i skolan började han jobba i skogen och innan dess hade han förstås fått jobba på gården som familjen arrenderade. När han gick i en första pension vid 63 års ålder räknade vi snabbt ut att han jobbat som skogshuggare i 50 (!) år. Det är inte undra på att han ser liten och klen ut med det kroppsarbetet! Å andra sidan har jag nog aldrig träffat någon som varit så stark, seg och envis i den storleken i hela mitt liv. Skogen fostrar hårt i både solsken och regn. Vad vi övriga i hans närhet också förstått är att han blev rätt bra på skogshuggeriet. I ett reportage en gång i tiden kallade de honom för ”en bit i minuten” vilket innebar att han kunde hugga och göra klart ett träd på en minut, relativt kvistad klar. Jag gissar att det gav en del när skogsbolagen betalade ut ackord oavsett så är det imponerande!
När benen vägrade att vila så tog han en andra anställning som han avslutade bara för ett par år sedan på en gård i Lönneberga. Visst tog det längre tid för träden att nå marken och det var nog en hel del annat som avhandlades i skogen men det blev ändå den arbetsgivaren han haft längst. En andra pension vid 87 års ålder kan man fundera på när pensionsålder diskuteras i allmänhet 🙂
I ungdomens glansdagar var pappa även en jäkel på att springa och hur snabb han var har jag faktiskt inte förstått förrän idag. Visst har jag sett pokaler i mitt gamla barndomshem och hört historier till leda men inte riktigt satt dem i sitt sammanhang. Även om det var på 50-talet som loppen gjordes och i den utrustning som fanns till buds då, skulle till exempel hans tid på 30 km terräng ändå räckt till en plats bland de 70 bästa på Lidingöloppet i år som har tusentals startande. Hans tid var 1,59, Johan Olsson bland andra sprang på 1,48 och kom 21:a. På 5 km gjorde pappa en tid om 15 minuter vilket innebär 3 min/km. På terräng SM i år hade grabben som vann samma snittid. Jag är grymt imponerad och förbannad, VARFÖR I H-E FICK INTE JAG DEM GENERNA? 🙂
Farsdagsmiddagen kommer såsom alla sammankomster med pappa inblandad innehålla en uppsjö av berättelser och en och annan snaps. Rövarhistorier om huggning i rasande fart över hela landet och konkurrenter som han med lätthet sprungit ifrån. Det vete sjutton om de inte ändras titt som tätt men det gör inget vi ska ju höra dem i flera år till.
Grattis och kram på fars dag – Willy Andersson i Lönneberga!
Cilla
På bilden ovan har pappa sällskap av storasyster Hjördis. En lika stark och envis dam i Örebro som firar 94 i januari 🙂
No Comments