Att vänta, det behöver jag också lära mig

”Du får vänta lite” är ofta förekommande när familjen består av av barn i olika åldrar. Vi resonerar gärna med andra vuxna hur viktigt det är att lära våra barn och ungdomare att just vänta.

Det börjar i tidigt ålder, när kidsen blir något år eller två och kan göra sig förstådda på ett eller annat vis. De ska vänta på att vi vuxna ska prata klart, vänta tills efter maten för någon glass eller liknande. När de blir lite äldre så haglar önskemålen om grejer, kläder eller vad det nu må vara och vi ber dem vänta till födelsedagar eller julaftnar innan önskningarna möjligtvis slår in. Både vuxna och barn hoppas på den där härliga känslan när önskan slår in och väntan var väl värd.

Så småningom består väntan av att få ta körkort till moped och sedermera till bil. Några väntar innerligt till att få gå på krogen med polarna eller att få sin första kyss av någon man håller av. Det är en evig väntan att äntligen få sluta skolan, ta studenten och börja jobba. Att vänta på att bli vuxen kommer vi nog alla ihåg 🙂

Jag kanske är naiv och lite gammalmodig fortfarande men jag inbillar mig att det ändå är bra att vänta lite ibland. Kanske att saker och ting uppskattas mer när man fått smaka på att vänta lite. Vår utveckling från barn till vuxen och åldersgränser finns inga alternativ till, alla måste vänta, punkt slut. Regler och mognad rår vi inte på hur gärna våra barn och ungdomar så gärna vill. Det är väl snarare det andra som vi själva kan påverka och här är det inte bara de yngre som jag klurar på utan det gäller faktiskt mig och kanske andra vuxna med. Jag behöver också lära mig att vänta.

Det är så galet mycket som kommer till oss hela tiden, underhållning, information, kommunikation osv osv. Vi har en tillgänglighet till hela världens shopping oavsett om det är kläder eller bildelar. Givetvis utgår jag från vår familjs vanor 🙂 För min del har det gjort att jag vill knappt vänta på saker och ting längre, eller vill är kanske fel ord men jag reagerar när jag behöver vänta. Vad sjutton kommer det ifrån? Är det tillgängligheten till så mycket?

Ett exempel är när jag beställer något från nätet, oftast något klädesplagg eller varför inte julklappar som var aktuellt för några veckor sedan. Är leveranstiden över en vecka så tycker jag det är tråkigt och det blir nästan lite frustrerande. Herre jistanes, det har väl ingen betydelse om jag får vänta några dagar hit eller dit på en sketen tröja? Jag klarade mig ju bra innan att vara utan den! Även om jag förstås VET att den kommer förgylla mitt liv sååå mycket 🙂 Det är kanske det som det handlar om, guldkant snabbare? Fast blir inte guldkanten rostig då om den används för ofta?

Jag vill heller inte vänta på att kolla på telefonen när det plingar till, om jag inte sitter upptagen i möte eller liknande förstås. Här kanske det snarare beror på min nyfikenhet och att jag tycker det är så coolt med teknik och är fortfarande förundrad över hur mail, sms och annat funkar 🙂

Det kommer inte bli någon särskild detox eller någon speciell mental träning för att försöka göra mig till en bättre människa, det är nog kört ändå. Men klura lite på saker och ting ibland, det kan man ju göra ändå 🙂

Cilla