Fast damer i dryga fyrtioårsåldern kanske inte har idoler? 🙂 Å andra sidan struntar jag i det, jag är full av beundran för Charlotte Kalla, inte bara efter förra helgens bravader och karriären över huvudtaget.
Förutom deckare, romaner och mer ”vanliga” böcker läser jag gärna även böcker som inspirerar. Inom träning kan det handla om Lofsans böcker, om mode läser jag gärna Säker Stil och nu håller jag även på med min första trädgårdsbok Skillnadens trädgård. Allt för att försöka lära mig mer och framför allt inspireras. Till julklapp tror jag att jag ska önska mig Gio-Graphy av stylisten Giovanna Engelbert Battaglia.
Dock kunde jag inte vänta ända till julafton på Charlotte Kallas bok Styrka, Teknik och Pannben, utan beställde den så fort jag hörde att den fanns att tillgå. Är du minsta intresserad av längdåkning, träning och framför allt motivation så läs den! Eller köp den till någon i julklapp och be att få låna den 🙂 Egentligen behöver man inte ens vara intresserad av skidor för att uppskatta den. Kallas berättelse om hennes resa är nog så intressant och avsnitten om motivation har alla nytta av. De kan tillämpas på de flest områden.
Jag har läst böcker om längdåkning innan och just teknikavsnitten samt träningsprogrammen är ändå relativt lika för en nybörjare som jag. Visst, jag har tragglat mig igenom fyra Vasalopp men jag kan fortfarande inte åka skidor på riktigt. Speciellt inte om spåren är helt borta, som det gärna är när man är ett sladdande blåbär längst bak i kön 🙂 Finns räls, det vill säga fina spår, när jag är ute och åker går det hur bra som helst. En stund i alla fall. Häromåret lipade jag mig igenom väldigt många av milen mellan Sälen och Mora. Dels hade några utomjordingar bosatt sig i mina luftrör natten innan start och dels så hade de miljoner människor (kändes som det i alla fall) åkt som bulldozers, så några spår var det inte tal om. Blött var det med, så herre jistanes vad synd det var om mig!
När det är synd om mig eller när känslorna svallar på något vis överhuvudtaget, så märks det rätt väl får jag nog erkänna. Efter det sista Vasaloppet så bestämde både jag och den närmaste omgivningen att det var bäst om jag la ner längdskidskarriären. Så blev det också! Förra året tränade jag skidor lite lagom och anmälde mig inte till att jaga herr Vasa i spåret. Något tomt kanske men ändå skönt på något vis och jag tänkte att nu håller jag det på den nivån. Tills nu.
Det är inte så att boken som Charlotte Kalla har skrivit fått mig att bli en bättre skidåkare, det kan jag bara bli genom att träla i spåren ännu mer. Att våga prova mer teknikträning oftare. Dock blev jag så inspirerad av tanken att var och en ska göra sitt, utifrån sina egna förutsättningar, inte jämföra med andras. Likaså att hitta anledningen till varför man gör det man gör och återkomma till det när elefant-känslan i spåret kommer tillbaka. Elefant-känslan är mitt ord förstås. Flera liknande tankar återkommer hon till i boken.
Så stort tack Charlotte Kalla för en riktigt bra bok, det är superhäftigt när ett proffs kan nå fram till en vanlig dödlig, långsam motionär! Kanske kanske det finns platser kvar på halvvasan?
Cilla
No Comments