I lördags tillverkade jag för första gången i hela mitt liv hemgjord korv! Jag hade aldrig klarat det utan min mer erfarna väninna men åh vad roligt att provsmaka det färdiga resultatet.
Jag var gräsänka hela helgen och när sådant tillfälle infaller så här års så blir det ofta något slags julpyssel, gärna i sällskap av vänninor. I år tyckte vi att det var lite för tidigt för julgodis, som är ett återkommande tema annars, och när förslaget om hemgjord korv kom upp så blev jag jätteglad. Jag har alltid sneglat avundsjukt på de som har tålamodet och intresset att laga mat mer från grunden än vad jag gör och nu fick jag äntligen prova. Det gick jättebra! Väninnan hade snits med fjällstren och fyllde dem jämna och fina medan jag matade på. Till sist kunde vi till och med smaka en bit med klick senap och de blev goda 🙂
Även om jag enligt utsago inte är så illa på matlagning så är jag riktigt dålig på att tänka på vart maten jag handlar kommer ifrån, om den är ekologisk, närproducerad eller liknande. Visst köper jag småländsk mjölk men det har nog mer med utformningen av paketen att göra än något annat tror jag. Jag försöker tänka på att köpa svenskt kött men finns inte det jag är ute efter i affären så kan en annan nationalitet åka ner i korgen. Inte ens tanken på miljön ligger bakom när jag skippar att åka till en annan affär, utan det är ren bekvämlighet. Vissa dagar kan jag verkligen gå in för att tänka på att NU ska jag handla så bra som möjligt och gör så med. Dock glömmer jag det till nästa gång när jag rusar in med lappen i högsta hugg.
I flera år har jag skojat om att när jag dör och när de obducerar mig, eftersom de kommer vara så förvånade att just jag dött, så kommer det stiga en grön rök ur kroppen på mig på grund av alla kemikaler jag fått i mig genom åren 🙂 Det kommer självklart dofta hallon, för det gör tjejer inombords det vet ju alla. Trots att man mer och mer läser om mat som är bra för oss så är vanans makt stor och framför allt god. Jag gillar bortgjort likaväl som hemgjort, halvfabrikat likaväl som egenodlat.
Dock fick jag hjälp lite på traven bara dagen efter korvstoppningen. Väninnan och jag hade resonerat kring hur kul det var med hemgjort och vi utbytte minnen med ”halva grisar” till jul och andra köttlådor som våra mödrar tog hand om. Döm om min förvåning när jag då fick erbjudande att köpa just fläskkött från en gård i närheten! Lika häftigt som att fixa korv var det att ta vara på bitarna som kom hem, skära upp och frysa in. Med energi drog jag igång kvarnen igen och satte igång att mala färs. Jag såg mumsiga taco-fredagar framför mig och julköttbullar med särskild god smak i år. Sjävklart lyckades jag inte utan fick be väninnans svärmor till hjälp som snabbt konstaterade att vi ”yngre” inte hade rätta knycken. Skamsen men oerhört tacksam fick jag tillbaka fina påsar med nymalen färs!
Så med små små steg kanske även jag blir mer hemgjord med tiden, roligt är det i alla fall!
Cilla
No Comments