Jag är en tant, jag erkänner direkt!

Ordet tant som sådant kan lätt tolkas som att det har med åldern att göra och det kanske det har i och för sig. På Wikipedia kan man läsa  ”I vardaglig betydelse avser ordet en kvinna i medelåldern eller äldre” och då tyder det ju på att man borde ha levt en bit av sitt liv för att kvalificera sig som tant. Om man sedan tänker sig att medelåldern är ungefär halva livet man levt och att jag enligt SCB ska bli cirka 84 år så är jag precis i början av min tant-karriär. Det är ju helt underbart!

Om det inte är bara åldern som har med epitetet tant att göra så är det inte svårt att se andra tecken som gör att man dras åt tant-hållet. Som ett exempel tänker jag bland annat på synen. Jag har haft glasögon eller linser på heltid sedan jag var kring 15 år men för något år sedan så kunde jag inte se dessa fina små bokstäver lika tydligt. Trots glasögon på näsan! Helt plötsligt behöver jag korrigering i glasen för synfel orsakat av ålder. Övergången gick dock väldigt smidig och det är tur att jag är van vid glajjor så det inte märktes. Trots att jag gärna vill vara tant behöver det ju inte synas jätteväl så här i början. Att man gärna byter bågar när man byter glas kan inte bli annat än positivt 🙂

Tidigare har jag avfärdat all reklam om veckotidningar som dimper ner både här och där i olika brevlådor. Vare sig den sitter nere vid vägen eller i datorn. En glassig modern tidning som till exempel Elle eller Vouge skulle kanske ligga först till hands men jag förvånar mig själv genom att säga ja tack till Allers veckotidning! De övriga kan jag ju läsa på nätet. Visst kan jag skylla på någon barndomskoppling om jag vill men åh vad kul det är med recepten, husmorstipsen och korsorden som jag ska lösa i solstolen i sommar. Jag kanske bläddrar snabbt igenom en del reportage men serien om Kronblom missar jag inte.

I två år har jag också lyckats övervintra pelargoner! Det är alltså flera år sedan som jag köpte dem, inte förra veckan eller ens förra månaden när blomaffärerna började göra reklam för den vackra sorten Mårbacka. Jag kan inte skryta med att de ser jättesturska ut men de lever och frodas åt olika håll och det räcker för mig. Pelargonen har länge setts som en tantblomma och jag tycker den är så fin. I år har jag även sått frö för tagetes och tomater och tro det eller ej, men de lever än de med! Jag väntar  på att regnet ska göra uppehålla någon dag så att jag kan få plantera ut och plantera om.

Inte så snygga men goda!

Nu laddar jag bara för att träna på de sju sorters kakorna så torde jag ha tant-karriären i full fart. Jag är jätteduktig på att fika, fråga bara de som jag besökte när jag jobbade i hemtjänsten i de äldre tonåren. Trots att det tog några år innan jag drack kaffe så var jag en drömgäst vid kakbordet. Hade inte hälsan tyckt att man inte ska äta så mycket kakor eller att det vore fler som tog flera när det bjuds så hade jag smakat på alla sorter när jag blir bjuden. Kanske man kan äta en sort per dag istället för alla på samma gång? Tyvärr har jag inte riktigt det estetiska handlaget som krävs för att få kakorna och bullarna så fina men om jag övar kanske jag kan få till en spröd wienerstång där inte sylten ligger på plåten istället för på kakan? 🙂

Som en sista bekräftelse på att jag faktiskt är tant och tycker om det är en födelsedagspresent jag fick för någon vecka sedan – boken som är på bilden ovan. (Hade även ett exemplar sedan innan :)) Om andra ser mig som tant måste jag ju vara det även om senaste gåvogivaren inte fått ihop så många levnadsår än. Boken är förresten riktigt bra!

Cilla