Nya glasögon till åldersstigen halvblind…

Jag fick mina första glasögon i 10-årsåldern, mamma tyckte jag började sitta lite väl nära TVn och i skolan så kisade jag tydligen för att se tavlan. Optiker Nätterdal i Hultsfred konstaterade brytningsfel, lite närsynt och jag fick välja ett par glasögon. Det blev ett par brunmelerade, ganska lika ett par jag har nu faktiskt.

Att vara glasögonorm, som jag benämnde mig själv, i tonåren var ingen hit så jag tror jag kisade mig igenom grundskolan ändå. Det kändes klumpiga och jag blev ännu fulare än vad redan var, återigen enligt egen utsago 🙂 Det var en dröm i nian att få prova ut linser! Jag kastade nog inte glasögonen direkt men gömde dem låååångt in i en garderob. Visst var det ett hiskeligt sjå med linsvätskor och tiden de skulle ligga däri, det brände gott i ögonen om jag satte in dem för tidigt.

Det gick några år och sedan blev jag halvblind…. Eller kanske inte riktigt men kisandet och den där huvudvärken som är så typsikt för just #detärdaxattkollasynen kom oftare. Linsmannen berättade att jag inte kunde få linser med tillräcklig styrka längre. Detta var i dryga 20-års åldern och sedan dess har jag bara haft glasögon. Vart femte år eller liknande så kollar optikern upp om jag kan ha linser men det är alltid samma svar, att jag inte få full syn. Tidigare ville jag absolut inte riskera huvudvärk, det vill jag inte än, men nu vill jag heller inte öka på kråkfötterna vid ögonvrårna som jag inbillar mig att kisandet skulle innebära 🙂

Nuförtiden är det så himla härligt att det är modernt med glasögon och att det finns en hel uppsjö av dem som är snygga! Det är nästan som att komma in i en godisaffär när det är dags att byta glas. För visst måste man byta bågar när man byter glas, det är väl sen gammalt?? Sista fem-sex åren har jag faktiskt lyxat till det med både ock. Jag har köpt nya glasögon när ögonen säger ifrån OCH bytt glas i de gamla som jag är nöjd med. Önskar att jag bytte glas i alla paren jag har sparat  för att få en ännu större glasögongarderob, men det är jag lite för snål för. Fyra par får räcka, de tre senaste och så ett par som har fått hänga med ganska länge.

Det paret hittade jag i en artikel om Sigvard Bernadotte där det stod att Skaga skulle ta upp hans design från 60-talet och givetvis klippte jag till när jag hittade dem hos en optiker i närheten. Det är de som påminner om de allra först jag har, men än hänger de med i modet tack och lov. Eftersom jag hade dem, ett par guldfärgade från Efva Attling och ett par svarta så ville jag denna gången ha lite mer färg. Det fick bli ett par blå med inslag av lite grönt och brunt, med lite mindre storlek på glas än övriga. Det är lite pyssligt att vänja sig vid dem eftersom det ska in två sorters synfält i glaset. Åldern har ju tagit ut sin rätt så progressiva fönster har fått flytta in hos alla mina glas.

Ja ja, ser som en kratta gör jag men jag är jädra nöjd med mina glasögon i alla fall!

Cilla