PT Online och Stockholmsbesök

Jag började träna kontinuerligt, utan PT Online, för drygt tre år sedan och då med frekvensen ca tre gånger i veckan. Det har jag faktiskt lyckats hålla sedan dess och jag är grymt nöjd över det! Till skillnad från många andra så hade jag ingen idrott eller aktivitet när jag var liten även om det blev många promenader till bästa kompisen via väg 129 och förbi Ängahult. Tror dock det inte klassas som merit i kategorin ”vad tränade du som barn” 🙂

Efter gymnasiet hängde väl även jag på aerobics- och step up trenden men någon kontinuitet var det inte frågan om. Satt jeansen trångt så var det återhållsamhet och någon enstaka joggingtur som skulle göra susen. När sonen kom, den som jag är fysiskt skyldig till, och gravidkilona inte ramlade av som på ALLA andra började tanken gro att man kanske skulle röra på sig. Detta åtgärdades snabbt genom att anmäla sig till lopp! Göteborgsvarvet och Tjejklassikern blev de första utmaningarna, följt av Vasaloppet efter ytterligare några år. När så Lidingöloppet började dyka upp i arbetsgivarens informationsportal tragglades även detta igenom. Problemet med alla dessa lopp och utmaningar var bara att jag tränade endast ett par månader innan, precis så där lagom mycket att jag tog mig igenom. Utan skador förstås, det gick ju sakta och misstro mig inte nu – jag är jättestolt över dem alla! Men när varje lopp var klart så vilade jag, i flera månader….

Vad som hände där kring julen 2013 vet jag faktiskt inte men på något sätt bestämde jag mig för att nu ska här hängas i. Förra våren tyckte jag att jag hade fått in lite rutin på det där rörandet att jag ville ha hjälp med träningspass och självklart inspiration. Även att våga pusha sig själv, att det inte är så farligt när det tar emot och kanske gör lite ont. Jag sökte en PT lösning helt enkelt. Tyvärr kryllar det inte av dem i mina trakter och det här att schemalägga saker är nog inte min starka sida. Via mina surfvändor hade jag fattat att det fanns något som hette PT Online och mer eller mindre kända namn dök upp på Google. Någon jag fastnade snabbt för var Lofsangruppen, de vände sig till kvinnor och hade en mer normal och sund inriktning på saker och ting. Att jag hade sett Lofsan själv på tv och lyssnat på henne där bidrog förstås till dragningskraften. Jag gillar glada människor som inte krånglar till det!

I drygt ett år nu har jag haft en alldeles egen PT i en app i telefonen och jag är heeeelt såld! Eller beroende 🙂 Att få pass serverade utifrån mina förutsättningar och en plats där jag kan ställa knasiga frågor är alldeles underbart. Jag får noggrant rapportera när passen är utförda och hur de känns. Skulle det ta någon dag extra innan de utförs får jag en vänlig påminnelse, mycket bra för samvetet! Det har mest blivit löpning under året men även en härlig introduktion till styrketräning med vikter. DEN känslan som den sortens styrketräning ger är grym – man kan ta an hela världen! Som efter ett marathon ungefär. Hela upplägget har gjort att jag ser mig som en tränande människa trots att någon kanske kan tycka att farten eller tyngden på vikterna inte är något att skryta med. Några av kilona sitter fortfarande kvar, men det har faktiskt mindre betydelse det med, jag är stark, frisk och har så kul!

Denna veckan har jag även slagit på stort och varit i Stockholm och besökt ”min” PT. Jag har gjort det ett par gånger innan och det lyfter både teknik och inspirationen ett snäpp till när först Sara eller numer Maja korrigerar samtidigt som de berömmer. ”Fram med höften, upp med knäna, slappna av med axlarna och låt revbenen möta höftbenet”. Man är full av energi på insidan när dagen är slut – även om kroppen är lagom mör efter både löppass och ett par timmars promenad i huvudstaden. Jag passade ju förstås på att införskaffa nya löparskor när utbudet är lite större än hemma 🙂

Cilla