Västervik runt i joggingskor, eller inte….

”Jag tar Västervik runt” tänkte jag idag på morgonen när jag slog upp mina blå. Långpass stod på schemat för dagen och egentligen hade jag planerat för att ta vägen mot Gamleby men den är så kuperad. Lite bekväm får man väl vara?!

Vare sig jag är i Västervik eller Eksjö så har jag lite svårt att hitta vettiga rundor att springa. Det blir oftast först åt ena hållet och sedan hem det andra. Det funkar några gånger men när var och varannat pass blir sådana så tröttnar huvudet. Ibland har jag löst det med chaufför. Inte att chauffören kör mig runt löppasset utan antingen blir jag dumpad någonstans och springer hem eller så springer jag hemifrån och blir upphämtad.

Idag när jag kom på att jag aldrig sprungit Västervik runt så skulle jag ändå få en sträcka som blev tur och retur. Den till och från stan. Vi har drygt 6 kilometer in till Fiskaretorget från vårt hus vid Gamlebyviken. Dock fick jag hjälp på tanke-traven och skulle bli avsläppt inne i stan. Då kunde jag göra min runda och även komma hem på den tiden som jag skulle vara ute. Det är nämligen viktigare än sträckan. Långpassen är till för att vänja kroppen att vara i arbete länge, fart får jag på intervallerna enligt PT på Lofsangruppen.

En runda som skulle leda mig Västervik runt mättes upp på datorn innan avfärd så jag visste var jag skulle ta vägen. Förutom kläder och skor är det telefon med lurar samt vattenryggsäck med mellanmål i. Min mage fixar inte sportdryck så jag kör annat. Idag blev det till exempel nötter, fyllda knäckebröd och en chokladbit som reserv. Pass som är drygt en timme klarar jag utan något medhavt men längre rundor behöver jag ha med mig grejer att fylla på med. Magen är en känslig sak hos mig och kräver nästan ett eget inlägg tror jag 🙂 I alla fall är det viktigt att jag äter även under långpassen.

Kittad och klar blir jag enligt plan avsläppt ungefär där Freden och andra turistbåtar avgår på sommaren. Solen skiner och jag njuter av utsikten mot Gränsö. Redan vid Gotlandsfärjan känner jag att det här kan bli en bra dag, benen känns sköna och det är länge sen! En avstickare mot Västerviks Båtklubb och sen genom bostadsområdet ut på vägen mot Horns Udde. Där tar jag av mot stan igen och hittar bakom kyrkogården en jättefin asfaltväg. Den går visserligen lite åt fel håll men den vänder säkert in mot stan igen tänker jag och forsätter. Vägen är riktigt härlig med böljande grönska runtomkring, jag passerar några gårdar och hästhagar och solen fortsätter att lysa. Det är inte mycket trafik men ändå tillräckligt för att jag ska förstå att någonstans kommer jag ju ut. Till och med en löpare möter jag och jag ler mot en ”like”. ”Han ska säkert också springa Västervik runt”, bestämmer jag.

Efter att jag har varit ute i närmare hälften av mina knappa tre timmar som stod på schemat fattar jag att denna vägen kommer inte ta mig Västervik runt. Jag halar upp telefon och GPS och ser att jag har sprungit åt fel håll helt enkelt, det hade gått mer vänster än jag tänkt. Där får man för att man njuter av naturen och poddar istället för att fokusera! Tack för den Träningspodden, Säkert Stil och Bokmässepodden! Kartan visar att jag hamnat på en rundslinga som jag var längst bort på så det var bara att knata vidare. Självklart kryddade jag rundan med att ytterligare ett par gånger ta fel avstickare så när jag kom tillbaka till stan via vägen mot Horns Udde IGEN så hade jag gjort det jag skulle. DÅ HADE JAG NÄSTAN 9 KILOMETER HEM 🙂

Huvudet i kombination med ben är lustigt, det gick bara inte övertala dem att ta lite till. Har de bestämt en tid att arbeta så har dem. Efter dryga halvtimmen med att gå hemåt ringde jag chauffören och blev upphämtad, då frös jag.

Nästa gång jag ska springa löppass i dessa trakter tror jag det blir Västervik runt istället 🙂

Cilla