Handledarutbildning och gymnasieantagning

Handledarutbildning och gymnasieantagning på samma vecka, ibland mognar kidsen väldigt fort på kort tid. Som förälder gäller det att hänga med i svängarna 🙂

Med en utflyttad till eget hushåll med sambo och allt vad det innebär och en ute på vift i sitt arbete större delen av tiden så är det bara en av grabbarna kvar hemma. Kontinuerligt i alla fall. Mellan isracingen och innan den riktiga säsongen drar igång igen i rallycrossens Superlite så förgyller även mellangrabben våra helger några veckor till. Annars är det bara den yngste som vi får fortsätta att fostra på till vardags.

Det är mycket på schemat nu när det är sista årskursen på grundskolan som ska klaras av. De nationella proven avlöser varandra samtidigt som övriga läxor och prov löper på som vanligt. Det stimmas om slutbetyg till höger och vänster, lärare, ungar och vi föräldrar trycker på lite extra så att det ska bli så bra som möjligt. Med ens minns i alla fall jag att slutbetyget i nian var något som faktiskt fick en betydelse även efter att skolan var slut. Jag skickade med det när jag sökte mina första sommarjobb och sedermera även ”riktiga” jobb. Oavsett så är det ett område som är svårt att justera efteråt, man får ta de betyg man får och så är det med det.

Mitt i alltihopa så ska det sökas till gymnasiet och tålmodigt väntas på antagningen. Veckan efter påsk så kom beskedet och det är inte utan att det kändes lite extra när beskedet var positivt. Bekräftelsen att betygen räckte till var nog skönt för oss alla. Kanske informationen hade funnits någonstans kring hur många poäng som krävdes, å andra sidan kan det skifta från år till år. Nu får vi hoppas att de fortsätter att vara stabila terminen ut så att den tekniska linjen på Östanå kan fostra till grabben lite extra i höst och tre år framåt 🙂

När sen gymnasieantaningen lagt sig var det dags för nästa stora händelse, handledarutbildning. Om bara några veckor infaller 16-årsdagen och det är dags att börja övningsköra. Biltokiga som vi är i familjen så är även det en grej som förgyller tillvaron 🙂 Även om jag har något svårare att se ungen i en bil än på gymnasiet. Fast har det lyckats med övriga så finns väl möjligheten med den siste med, eller? Den äldstes första turer i övningskörning gav handledaren många skratt och nu är han en riktigt duktig racingförare. Sen om det mer berodde på grabbens inlärningsförmåga än själva handledaren låter jag vara osagt…

På torsdagens handledarutbildning var båda föräldrarna representerade tillsammans med den blivande adepten och jag måste erkänna att det var med viss skepticism som jag gick dit. Vad sjutton skulle vi göra i 3,5 timme? Läsa innantill ur boken? När vi gick därifrån var jag dock positivt överraskad! Mycket på grund av de engagerade körlärarna som höll i själva utbildningen. Istället för att komma med pekpinnar och få oss alla att skämmas, det var fullt i lokalen, så byggde en stor del av utbildningen på resonemang och diskussioner. Det var många frågeställningar kring hur vi som blivande handledare beter oss i olika situationer i trafiken samt hur vi faktiskt borde bete oss. Vi fick verkligen tänka efter, det är mycket vi gör av bara farten! Likaså var ett av kvällens moment om hur vi uppfattas som bilförare av våra tonåringar jämfört med hur vi själva uppfattar oss. I vår trio var vi otäckt eniga:)

Så nu har ytterligare steg tagits mot framtiden, både mot gymnasiet och körkortet så nu får det gärna vara lugnt på den fronten ett tag 🙂

Cilla