Serier – på tv och i böcker

TV-serier, jag vet inte om det är på grund av min mer tantiga sida eller något helt annat men jag lyckas inte fastna i dem, vare sig på de ordinarie kanalerna eller exempelvis Netflix. Jag hör i min omgivning hur de följer allt från ”Hem till gården” till ”Game of thrones” och ”24:Legacy”. Det är stora diskussioner om karaktärer och antal säsonger.

Givetvis har jag följt serier genom åren men då utifrån den gamla skolan att de sänds någon gång i veckan på TV:n och passar tillfället så kollar man eller får avsnittet berättat för sig av andra. Till play-kanalerna lyckas jag på något konstigt sätt inte skapa tillfälle att logga in. Det är inte så att abonnemang och inloggning saknas, jag glömmer bort att den möjligheten finns.

I våras gjorde jag verkligen ett riktigt försök och då med ”Downtown Abbey”. När det sändes för några år sedan så tänkte jag att det var en serie jag skulle vilja se men så missade jag för många avsnitt på grund av annat och så rann det ut i sanden. Eftersom kände att jag ville se den så drog jag igång och visst blev även jag fast, en stund. Datorn fick följa med till stryktvätten, i sängen innan läggdags och till matbordet om jag åt ensam. I nästan tre säsonger funkade det men sen kom annat i mellan och så tror jag faktiskt att jag tröttnade. Kanske jag valde fel serie att börja med?

Det roliga i kråksången är att är det en bok-serie, eller böcker över huvudtaget, så är det inga bekymmer alls att lägga ner tid! Då blir jag nästan frustrerad om jag vet att det kommer en ny bok i en serie och tycker inte att tiden kan gå fort nog så jag får veta vad som händer. När en boken kommit ut så plockar jag raskt om i schemat och mycket annat som är viktigt blir snabbt oviktigt och jag plöjer sida upp och sida ner. Egentligen är det väl samma sak som en tv-serie? Det kanske är så att jag inte vill ha karaktärerna serverade utan vill ha de mer öppna beskrivningarna som finns i böcker? Jag har ingen aning men lite lustigt är det 🙂

Denna veckan har jag förgyllt vardagen med två nya delar i bokserier jag följer. Den ena är Jan Guillous serie om ”Det stora århundradet” som nu är inne på bok nummer sju, ”1968” och liksom övriga var den riktigt bra. Serien börjar med ”Brobyggarna” som utspelar sig vid det förra sekelskiftet och sedan följer böckerna en stor del av historien i främst Europa men även världen. En familj och dess förgreningar står i fokus och berättelserna om dem kopplat till historien är genialisk! Jag hoppas verkligen att de historiska noteringarna är sanna för annars kommer jag gå runt med helt fel världsbild framöver 🙂

Den andra boken är förstås David Lagercrantz senaste i ”Millenium-triologin”. Den släpptes i onsdags natt och jag började på den i lördags eftermiddag. Nu mindre än ett dygn senare har jag läst ut den, herregud så bra den var! Arvet från Stieg Larsson är oerhört väl förvaltat.

Cilla