Jag älskar paket av alla de sorter! Mjuka, hårda, stora, små, snyggt inslagna och till och med de som inte är så snajsiga. Gissa om jag trivs denna tiden på året när jag både får ge och få paket.
Så länge jag kan minnas har jag gillat paket och jag tror faktiskt att det kommer inte gå över. Att få gå och klura lite på en present till någon som denne kan bli glad av, det är så härligt. Har någon dessutom slösat sin tid och energi på att klura på ett paket till mig, ja då är lyckan gjord. Även om jag tycker om fina saker så är det faktiskt tanken jag uppskattar mest och överraskningsmomentet som finns i öppnandet. Jag blir minst lika glad över exempelvis ett vaniljhjärta som jag fick en gång som födelsedagspresent, det var så oväntat och någon hade faktiskt tänkt på mig 🙂
Nu i jultider så går mina hjärnceller varma, vad kan den och den uppskatta, hur kan jag få till något oväntat där osv. Hittar jag något som både uppskattas och används så är jag supernöjd! Det är inte så att jag köper paket för sakens skull och öser verkligen inte över familjen bara för att det ska vara många, utan lägger hellre engagemang på något de önskar sig eller inte vet än att de behöver 🙂 Vi har önskelistor hos oss då jag tycker att man faktiskt ska få önska sig vad som helst. Hur orimligt det än är. Anledningen är att man ska inte sluta drömma. Lite fånigt kanske men ibland får jag för mig att slutar man drömma och önska sig vad det nu må vara, så begränsas fantasin. Vetenskapligt har det säkert inget belägg men visst är det en underbar känsla att förnimma, att allt är möjligt.
Eftersom jag samtidigt har sagt genom åren att även om man får önska sig vad som helst så får man inte förvänta sig att få allt, så kanske det blir tvetydigt. Önskningar möts av besvikelser? Å andra sidan bara för att önskan inte uppfylls nu kanske den gör det vid annat tillfälle eller så kan man till och med själv uppfylla den.
Igår när jag landat in i soffan efter bland annat julklappsinköp och bockade en del på min lista, samt fyllde på med lite till, läste jag en krönika i Expressen av Jenny Strömstedt. Det var förstås att Anton Svensson i Katthult, Lönneberga var omskriven som gjorde att jag läste den först men även att den handlade just om handeln kring jul. Det var inte utan att jag fick lite dåligt samvete när jag ändå skrattade gott åt uttrycken, är jag en hemsk människa nu då för att jag gillar paket?!?
Nej, det är jag inte! Jag håller det faktiskt på en ganska bra nivå i både värde samt antal och att få just uppfylla någons önskan är bland det bästa jag vet. Blixtrar det till och även jag får en överraskning, ja då är jag lycklig länge 🙂
Cilla
No Comments