Håller jag på att tillfälligt bli omodern eller hållbar?

Häromdagen kom jag på att jag har faktiskt  inte shoppat något klädesplagg till mig själv sedan i slutet av november. Jag kan faktiskt inte minnas att det någon gång i hela mitt liv gått så lång tid 🙂 Shopping kanske inte kunde kallas ett intresse när jag växte upp men något som i alla fall förekom med jämna mellanrum. Ofta gick bilen till Vimmerby med mamma på lördagarna för att besöka den större mataffären, fika och dra ett varv på stan. Nästan alltid fick jag med något plagg med mig hem också, av min snälla mor.

Utöver ”stan” som Vimmerby var för oss i Lönneberga så blev det även längre turer ibland. Linköping, Jönköping, Västervik, Nässjö, Kalmar och Vetlanda 🙂 Inga jättestora städer här inte men fullt tillräckligt att fylla barn- och ungdomsårens behov av mode.

Det bubblar i provhytten

Att unna sig ett plagg då och då samt köpa nytt till olika tillställningar och säsonger har jag fortsatt med i vuxen ålder. När sockerdrickan börjat bubbla lite ådrorna i provhytten eller när tygets kvalitet känns bra i händerna vet jag att vi kommer bli kompisar – jag och inköpet 🙂 Med tiden så har köpen blivit mer medvetna och förutom känslan så har kriterierna ökat. Det ska finnas flera användningstillfällen planerade och gärna till flera säsonger. Speciellt om det är av ett dyrare slag.

Det var en jultröja jag köpte sist, då i november. Som användes på julafton! Till både adventshelgerna och nyår så shoppade jag i min egen garderob. Nyårsstassen fanns kvar sedan förra året då den tillställningen fick ställas in pga av sjukdom så den var ju ny för sällskapet i alla fall. Nu i januari hade jag som plan att utmana mig själv i att inte shoppa något alls. Dels för att den månaden inte bjuder in till något frestande i affärerna och dels för att se om det funkade. Och det gjorde det ju 🙂

Ska jag fortsätta?

Nu när januari håller på ta slut så funderar jag faktiskt starkt på att prova en månad till. Trots att jag ska på skidsemester och vanligtvis brukar kosta på mig någon ny snygg tröja till kvällsumgänget eller under skidjackan för att se representabel ut på luncherna i backen. Eller bara för att. Fast det är kanske onödigt? Det är inte så att jag saknar vare sig tröjor, underställ eller skiddress så om jag lägger handen på hjärtat så behöver jag nog kanske inte något egentligen. Vare sig till skidresan eller annars….

Blir jag omodern och tråkig då? Om jag fortsätter shoppa i min egen garderob? Jag är ju hel och ren i alla fall! Hur länge kan man ha sina grejer i garderoben egentligen utan att det märks och känns avigt? För trots allt så är det känslan som är viktigast. Att det känns fräscht och att man får vara lite fin ibland. Om joggingbrallorna inte är de vassaste är väl en grej, men när man är på uppdrag? Bland folk? 🙂 Och skulle någon i min närhet – någon av kvinnorna då alltså – säga till mig att NU är det dags att uppdatera garderoben? Något att klura på lite faktiskt.

När är man hållbar?

Till på köpet så har den här månaden fått mig att känna mig lite hållbar, det känns gott att inte slösa på något sätt. Jag är säkert påverkad av tidens tand och diskussion för det är något som jag är dåliga på i andra sammanhang jag menar vi är en racingfamilj och sopsorteringen kan förbättras avsevärt. Eller det kanske inte räknas att ha några veckors shoppinguppehåll när man ska vara hållbar. Var i så fall går gränsen?

Vi får se vad som händer men en extra tanke eller två är nog bra oavsett vad jag fortsätter med framöver. Att inte bara lockas av frestelserna…. 🙂

Cilla

(Detaljbild från ett mina favoritplagg – tagen av Vanessa Vera Forsberg)