Jag älskar handväskor!

Handen på hjärtat så kan jag faktiskt inte säga vart det kommer ifrån, detta intresse för lite lyxigare handväskor. Visst kan jag göra en koppling till uppväxten i Lönneberga där ett nedärvt intresse för shopping kan hittas men det var inte så inriktat på väskor vill jag minnas. Jag använde inte ens handväskor regelbundet förrän jag började närma mig de 30.

När jag funderar lite mer på det så är en stark teori att jag förstås tjusas av de större modehusen. Bländas av hantverket och exklusiviteten och drömmer om att gå loss med bankkortet i högsta hugg i någon världsstad såsom Paris, London New York eller Milano 🙂 Misstänker att många tjejer och kvinnor som sett ”Pretty Woman” någon gång tänkt samma tanke. Där jag rör mig passar dock riktigt inte de varorna in. På något vis tror jag det blir lite fel med en Chaneldräkt på racingbanorna eller ett par skor från Christian Louboutin med röd sula på grusvägen i Eksjö. Fast en långklänning från Valentino kanske skulle kunna funka på bryggan i Västervik? 🙂 Till på köpet harmoniserar inte priserna riktigt med saldot på kontot heller!

Om jag fortsätter mitt spånande så kan det vara så att handväskor blev åtminstone ett smakprov av denna flärd! Nu är det inte så att det blivit en uppsjö väskor genom åren och de inhandlas inte av ren spontanitet, det vore en skam rent av. I flera månader och ibland rent av år föregås ett eventuellt köp av många och långa surfvändor på nätet samt sparande. Ett evigt letande och spånande som kryddar tillvaron. Närstående får ta del av uttryck såsom ”är det här inte den snyggaste väskan du någonsin sätt” eller ”tröttnar man på rött?” 🙂 Det är också viktigt att eventuell väska inhandlas på plats i någon fashionabel butik, att beställa på nätet vågar jag inte då jag tror att den mister sin glans då. Påsen, silkespappret, expediten, atmosfären och dustbagen som skyddar väskan är nästan lika viktiga som själva inköpet. Givetvis sparas så mycket som möjligt av dessa också sedan 🙂

Ytligt? Javisst är det! Dock tror jag inte att det skadar någon mer än mitt eget långsiktiga sparande annars blir jag uppriktigt glad av att använda dem. Jag alternerar mellan dem så att de inte slits för mycket och försöker ta hand om dem så gott jag kan.

Just nu drömmer jag om en Chanel 255 i den ursprungliga varianten med det diskretare låset…. Väskan skapades redan på 20-talet av Coco Chanel då hon ville ha en väska där man kunde ha händerna fria. I februari 1955 beslöt hon sig för att dela den med världen, därav namnet. Kviltningen på utsidan av väskan är inspirerad från jockey-världen och insidans tyg ska tydligen komma från hennes uppväxt i kloster. Väskan har sju fickor med en egen plats för små dokument och faktiskt ett läppstift. Förutom att väskan i mitt tycke är väldigt snygg så är det riktigt roligt med någon som tänkt, inte bara producerat och att den har en egen historia! Hantverket därutöver är något annat som jag har full respekt för.

Cilla

(Bilden längst upp i inlägget är taget av Nathalie Chavez, Everday och tårarna rinner på mig då det känns helt absurt att ligga på ett altangolv med väskor kring sig. Fotografen och dennes assistent för dagen klänger på en hushållsstege ovanför! )