Jag har blivit läst OCH redigerad!

Bara för att aktiviteten här inte duggar så tätt nuförtiden betyder inte att min bokstavlek har minskat. Tvärtom faktiskt 🙂 Förutom härliga kundsamarbeten så avsätter jag tid varje vecka till mitt egna stora projekt. Det som förhoppningsvis kanske kan bli en bok en vacker dag. Eller faktiskt så har jag bestämt att det SKA bli en bok, på ena eller andra viset 🙂

Det blev ett manus ändå

Det är en alldeles alldeles fantastisk men skrämmande tanke att alla de bokstäver jag skrivit i ett och samma dokument har blivit ett bokmanus. All tvekan, svordomar och ångest över hur kasst jag skriver ledde ändå till något bra. Det är sjukt!! Jag var färdig med första utkastet i juni. Försökte sen redigera mig själv några vändor innan jag med darrande händer, ångestfyllt bröst och ändå små små förhoppningar skickade iväg manuset till sex stycken stackars provläsare. Alla i min tänkta läsmålgrupp.

Veckorna innan de första hörde av sig vågade jag knappt tänka på vad jag hade gjort. Främst på grund av att jag annars legat i ett hörn i någon slags fosterställning 🙂 Vilket var tur för då hade jag verkligen slösat bort en massa tid och energi för ALLIHOP TYCKTE OM MIN TEXT! Förstår ni?! Det tyckte faktiskt om det! Jag försökte läsa mellan raderna om de inte överdrev eller förskönade men lyckades inte. När polletten trillat ner helt hållet grät jag en skvätt för varje återkoppling jag fick.

Världens bästa Cecilia

Närman skapat något alldeles själv utan att veta hur det kommer tas emot eller ens vet om man har någon talang över huvudtaget så är den känslan alldeles underbar! En av dem som läste var Cecilia Berglund Barklem, en språkvirtuos verksam i Uppsala. Vi stötte på varandra på en kurs för ett par år sedan och har hållit kontakten. Hon driver egen verksamhet med språktjänster som innefattar exempelvis kurser i svenska men också översätter hon böcker. Bland annat har hon översatt När kräftorna sjunger av Delia Owens som förhoppningsvis blir årets bok om någon vecka.

När Cecilia läst mitt bokmanus och återkopplade i sådana positiva ordalag att jag storlipade bestämde jag mig för att det ska fasen bli en bok. En riktigt bok, på ett eller annat sätt. Att komma in hos förlagen är näst intill omöjligt. Utav de 30-70 manus som kommer in varje vecka hos respektive förlag kanske de tar in 1 – 2 debutanter. MEN det finns andra möjligheter med att ge ut sig själv eller använda sig av någon av de hybridförlag som finns. Det går i båda fallen ut på att man betalar själv. Precis som vilket nystartat företag som helst.

Redigering pågår

Innan jag kommer så långt att dra igång en egenutgivning kommer jag ändå prova att skicka mitt manus till förlagen. Om inte annat för att lära mig processen och känna att jag gav det en chans åtminstone.

Just nu sitter jag i en riktigt redigeringsprocess. Jag anlitade Cecilia som redaktör och hon har nagelfarit min text en första omgång. På samma sätt som på revisionsbyrån så ser två par ögon mer en ett och samma person kan inte granska sig själv. Häromveckan fick jag tillbaka texten och en tredjedel in i att rätta till, bygga på och lära mig för framtiden så är jag så galet tacksam för den hjälpen jag får. Det berikar både texten och mig själv som person även om jag tycker det är lite konstigt att hon inte har koll på de småländska uttrycken 🙂

Så närmaste året kommer förmodligen bli det mest spännande på länge! Det blir säkert mycket väntan men som tur är så har jag redan börjat skissa på manus nummer två…..

Cilla

PS För dig som undrar, boken utspelar sig i Västervik och har en touch av Sova med fienden i sig. Titeln i bilden ovan kommer säkert ändras tusen gånger på vägen 🙂