Julbord och Dreamhack, som vi har längtat!

I flera år har jag försökt få till ett tillfälle där vi i familjen går på ett riktigt julbord, utan firmafester med allt vad det innebär 🙂 För min del har julbord oftast varit sammankopplat med just en annan tillställning och maten kommer nästan lite i skymundan. Igår kväll fick jag äntligen min önskan uppfylld!

Av en ren slump hamnade vi på samma gästgiveri som svärfars 90-års kalas i somras, Smålandsgården i Örserum. När vi letade runt efter lämpliga ställen så var det deras julbord som vi fastnade för och inte förrän jag skulle boka förstod jag att det var samma ställe. Minnet är kort ibland! Dock var maten jättegod sist så förväntningarna var ganska höga.

Fem sjättedelar av familjen var representerade vid bordet, jag räknar nämligen den äldsta grabbens flickvän som en i familjen. Vare sig hon vill det eller inte 🙂 Den sista sjättedelen, den yngsta grabben, fick nämligen en av sina önskningar uppfyllda denna helgen och det var då inte julbord. Med stort intresse för datorer och spel så är årets höjdpunkt Dreamhack i Jönköping och för andra året i rad fick han lov att vara med, tillsammans med ett gäng kompisar. Vi har nog längtat lika mycket sista tiden, han till Elmia och jag till mitt efterlängtade julbord. Dock hade jag inget villkor kring skolskötsel såsom han haft.

Gänget dumpades i fredags eftermiddag efter skolan och hämtades sedan upp vid midnatt natten till söndag. Ett par veckor innan Dreamhack knorrades det lite, att man hemskt gärna ville vara kvar till söndagen. Som förälder ser man då framför sig någon slags varelse som ska upp till skolan på måndagen och står sedan på sig om att hämtning sker tidigare. Utifrån grabbarnas utseende i entrén på Elmia inatt så var de nog tacksamma ändå 🙂 Med en doft av friterad energidricka och övriga tonårsodörer, ungefär som ett par hockeyhandskar, trillade de in i bilen. Den som hade sovit längst hade kommit upp i ca 2 timmar sedan i fredags morse. I familjen för vi ständiga samtal om skärmtid samt energidricka, som är inte tillåtet, men jag förstår också känslan av gemenskap när de sitter rad efter rad i stora lokaler och möts i samma intresse. En del av dem ser även sig själva jobba med spel i olika former i framtiden.

Tack och lov blev jag inte lika trött som kidsen när jag tillfredsställde min längtan efter julbord, men åh så gott det var! På en skylt stod det att vi skulle undvika cumberlandsåsen, för det var det enda som inte var hemlagat. Det kändes verkligen på smakerna också, jag är övertygad om att man i alla rätter lagt med en extra dos kärlek och engagemang för så bra var det. Det var inte mycket jag undvek att smaka på får jag erkänna, självklart banansillen då men blodpalten provade jag. Jag höll mig till måttliga mängder och blev sådär riktigt mätt utan att fara illa. Det kan i och för sig bero på att Ris á la Maltan inte var lika god som svägerskans på julafton vilket gjorde att jag lämnade den därhän.

Nu klarar vi nog oss ett tag, både sonen och jag, innan vi säkert börjar längta efter något igen – tomten kanske? 🙂

Cilla