Igår kväll var jag och en väninna på bokafton hos Eksjö Bokhandel. Det börjar bli en härlig vana att besöka dem, speciellt när det är en så grym författare som Karin Wahlberg.
Bokhandeln i Eksjö fyller 175 år i år och kommer fira extra hela året så ett tips är att följa dem på deras sociala kanaler om man vill vara med och fira. Det verkar som att det blir extra många happenings i år. De är alltid värda ett besök så engagemanget från bohandlerskorna är stort och varmt. Igår till exempel hade de plockat upp temat från Karin Wahlbergs romansvit om 50-talets sjukvård och personal. Bland annat var två bokhandlarskor klädda i sköterskeuniform och det eleganta tilltugget var räkcocktail, en snitt samt avslutande radiokaka 🙂 Vid varje event de anordnar finns alltid en guldkant som är riktigt uppskattat av oss besökare.
Jag har tyvärr inte läst deckarna som Karin Wahlberg skrivit utan kommit in i hennes ”fanclub” i och med hennes serie Lasarettet vars tredje bok hon presenterade igår. De två första är så jädra bra! Kommer med all säkerhet ha läst ut den tredje innan helgen 🙂 Böckerna handlar om människorna kring just lasarettet i Ekstad under 1950-talet. Igår berättade hon att stadsnamnet kommer från EKsjö och KristianSTAD vilket är lite kul. Förutom att det är riktigt roligt att läsa om sjukhusmiljö på just den tiden med polio och allt vad personalen och samhället slogs med, så ger Wahlbergs egna bakgrund tyngd åt romanserien. Dels på grund av att hon själv är läkare och praktiserar yrket fortfarande och dels för att hon förmedlade en stark känsla av engagemang för just vården och dess personal. Att hon på grund av olika omständigheter även relaterar till dagens vård utifrån ett patientperspektiv är också starkt.
För min del var det extra roligt igår då hon berättade om sitt skrivande som sådant också, inte bara boken. Även om jag är så nyfiken så jag nästan spricker på den! Tydligen debuterade Karin Wahlberg när hon var 46 år, vilket ingjöt mod i mina ådror, och hon förklarade också lite kring samarbetet med förlaget gick till. Eftersom det var premiär för boken så var representanter från förlaget där och jag blev nästan lika knäsvag inför deras arbete. Häftiga roller och människor! När presentationen var slut skramlade jag ihop knäna och modet, gick fram och vågade ställa en fråga – visst är jag fräck?! Jag fick ett riktigt bra svar från en klok kvinna som verkade har stor koll på läget. Tänk att man kan bli nästan starstruck genom att tilltala en förlagsrepresentant 🙂
En mycket inspirerande kväll från alla håll och kanter med andra ord, nu är det bara att ta till vara på den med…
Cilla
No Comments