Köpenhamn marathon är mitt nästa mål!

Köpenhamn marathon eller Telenor Copenhagen Marathon som det officiellt heter går av stapeln den 19 maj nästa år. Jag anmälde mig i veckan och ser redan fram emot mitt sjätte maratonlopp! Fast innan dess ska jag nog spräcka en skjorta 🙂

Eftersom jag vet att jag numera klarar av att ta mig igenom ett maraton så vill jag göra ett om året. Jag skriver ta mig igenom för att springa marathon kanske är att ta i för min del. Förutom förra årets lopp i Stockholm så brukar det finnas gånginslag. Speciellt mot slutet av loppet. På Köpenhamn marathon kanske jag skulle ha samma mål? Om jag tänker efter. Det är ett rätt bra mål att ha, att inte gå under loppet utan att vara i jogg- spring- eller löprörelse hela tiden. Ett mål som var med mig i år också men då var det så nedrans varmt att det var omöjligt. Och så var det ju det där med magen och bananen med.

Självklart finns alltid en tanke med i bakhuvudet att jag vill förbättra mig för varje maraton jag gör. Den förhoppningen är med ända till 35 km eller åtminstone så länge känslan är bra. Denna gången får jag nog lägga den lite mer bakom mig har jag förstått. Efter IceBug Challenge i Bohuslän i augusti så har löpträningen varit sisådär. Styrketräningen däremot har funkat bra. Jag ersatte mina fyra löppass med fyra styrkepass istället 🙂 Känslan efter att fått lyfta lite tungt är så häftig! Under några sekunder vid varje pass så väntar jag på att någon ska säga ”släpp tvn”. Ni vet när man gå så brett med armarna som om man bar på en tjock-tv.

Faktiskt är känslan av att vara frisk och stark större efter styrketräning än löpning. Ändå är just maraton ett så häftigt lopp att jag vill göra det också. Till på köpet får jag variation över året med rörelse och det passar mig perfekt.

Under hösten har målet varit och är fortfarande att få lite mer ”muckler” och någon gång i framtiden göra en chin. Det är ju bedrövligt att jag inte orkar lyfta mig själv!! Jag kan inte sitta på knä heller så det får väl bli nästa grej. Visst skulle det bli lättare att dra sig upp i en stång om jag åt och drack lite mindre men det är så tråkigt 🙂 Så jag satsar på musklerna istället. Ett delmål kan väl bli att spräcka en skjorta i vinter? 🙂

Jag väljer också att tro på att muskler är bra att ha när jag kommer till Köpenhamn marathon också. I alla fall när passen ska göras månaderna innan. Enligt online-pt kan jag inte förvänta mig några hejdundrande förbättringar av maratontiderna om jag inte börjar springa redan nu. Det gör inte så mycket. Jag gör som vanligt och går på känsla. Nu känns det bra att leka Karl-Alfred, eller mer en gosig Bamse kanske, och så kommer löpningen kännas bra sen. Tider och grejer är struntsamma, de revideras ändå på vägen. Huvudsaken en go´känsla!

Cilla