Eller jag kanske inte är kär i hela Lars Wallin, jag känner ju honom inte 🙂 Dock är jag åtminstone förälskad i hans kreativitet och förmåga att skapa underbara kreationer och i fredags fick jag möjligheten att se dem på närmare håll.
Förr när man tittade i veckotidningar och numera när man spanar på sociala medier tycker jag det är roligt att se vart de vackra kläderna kommer ifrån. Som alltid är det extra roligt när det är svenska designers som är med i de mer glittriga sammanhangen såsom alla galor som hålls för både idrott, filmer, musik eller välgörenhet. Vid många av dessa sammanhang är Lars Wallin representerad och såsom många andra kvinnor finns en liten dröm att få bära en kreation en gång 🙂 Eller åtminstone få se dem i verkligheten!
När jag läste på hans instagram att hans utställning från Artipelag skulle ut på turné och bland annat besöka Öland blev en del av drömmen helt plötsligt verklighet. En väninna som uppskattar hantverket inom mode lika mycket som jag följde gladeligen med. Utställningen ges på Vida Museum och Konsthall som ligger strax innan Borgholm och som även har hallar för glaskonstnärsparet Ulrika Hydman och Lars Vallien. Även deras utställningar var riktigt sevärda och inspirerande men det var Wallins skapelser som vi åkte dit för och som verkligen var värd varenda mil dit.
Klänningarna var uppsatta på skyltdockor gruppvis och de flesta hade ett tunt när framför sig så även om kliade galet mycket i fingrarna att få nypa i de fina tygerna så var det bara att lägga händerna bakom ryggen. Med mycket svart som inramning och podier där klänningarna stod i olika höjder blev presentationen härligt dramatisk. En illustratör vid namn Stina Wirsén hade gjort ett flertal supercoola illustrationer som förstärkte upplevelsen av kreationerna. Till varje docka fanns en notering kring när plagget var skapat och till vem och vilket tillfälle. Som jag uppfattade det så ägde Lars Wallin de flesta själv sånär som ett par brudklänningar som lånats ut av de brudar som burit dem.
Det gjorde mig extra glad att väldigt många av klänningarna burits flera gånger och ibland av olika personer. Jag förstår att de inte kan användas både nu och då men visst är det synd när så fina plagg inte får ”komma ut” så ofta? I och för sig kan det vara att de används mer än vad som var noterat…. Petra Medes namn återkom många gånger under vår rundvandring och med tanke på Melodifestivaler, Eurovisions och galor som hon lett så är det inte så konstigt. Charlotte Perrelli, Carola, Mini Andén och Emma Andersson var andra som fått den underbara möjligheten att bära kreationerna. Emma Anderssons brudklänning 
som hon bar vid giftermålet med Henrik Zetterberg var sagolik! Både jag och väninnan fastnade även för de bröllopsklänningar som var mer vinterbetonade med pälsdetaljer.
Det blev verkligen en sagolik stund på Öland och min respekt för couture växte än mer speciellt när vi fick känna på tygproverna de hängt upp för att visa ville tyger som använts. Många var så tunna och fina att man har svårt att förstå hur de kan jobba med dem och få fram så härliga skapelser. Tänk att först rita en kreation och sedan hitta det rätta tyget som ger den rätta utformningen och får fram den bilden som kreatören har och till på köpet göra det i ett team, det är respekt. Jo jag är nog lite kär i Lars Wallin i alla fall, åtminstone lite småförälskad.
Cilla
No Comments