Malala, Lövestam och Ferrante är senast lästa böcker!

Malala är en av de kvinnliga författare jag läst senaste tiden. Egentligen tänker jag inte på om det är kvinnor eller män som skriver utan det är handlingen som ska attrahera mig. Dock fick jag se nu när jag började inlägget att denna gången är det bara kvinnors alster jag läst 🙂

Jag är Malala av Malala Yousafzai är en bok som stått i hyllan ett tag. Det har liksom inte blivit av att jag läst den även om jag länge velat. Speciellt efter att hon fick fredspriset 2014 och även var med i tv-program som Skavlan och blev mer tillgänglig på något vis för oss ”vanligt folk”. Boken som Malala skrivit handlar förstås om henne själv, hennes fruktansvärda upplevelse att bli skjuten i huvudet och vad som föregick händelsen. Boken är bra på totalen, jag lär mig mycket på vägen men det blir bitvis väldigt mycket kring alla grupper och konflikter i Pakistan. Jag skäms lite när jag erkänner att jag har svårt att hänga med i svängarna för att min allmänbildning sviker. Något att ta tag i framöver kanske. Språket är en ung flickas, Malala var 16 när boken skrevs,  och lite spretigt ibland men som helhet kan jag rekommendera den.

Liksom Malala lever Kouplan i ett annat land än sitt hemland och i Sara Lövestams Önska kostar ingenting får vi möta honom för andra gången. Han har fortfarande inget uppehållstillstånd och pengarna från förra uppdraget som privatdetektiv har tagit slut. Av en slump får han ett nytt fall som är än mer komplext och kräver mer arbete från hans sida än det första. Uppdraget tar honom också från Stockholm till Göteborg och Jönköping vilket skapar oro med tanke på gränspolisen. Förutom fallet han jobbar med får vi även veta mer om hans första tid i Sverige. Jag är verkligen helsåld på dessa böcker om Kouplan, de är så annorlunda än andra deckare inte bara på grund av hans bakgrund. Fallet och hans person vävs ihop bitvis på ett väldigt spännande sätt.

Har ni läst romansviten Neapelkvartetten av Elena Ferrante? Riktigt bra den med om än något svårtillgänglig till en början med mycket svängar och människor att hålla reda på. Dagar av ensamhet är en fristående berättelse om Olga 38 år i Turin som helt plötsligt en dag blir lämnad av sin man. Boken beskriver hennes första tid i ensamhet som är fylld av ångest, hämndbegär, ilska och frustration. Den är väldigt utlämnande och målande beskriven att det är nästan så att det går överstyr ibland. Ändå fängslas jag och förstår känsloregistret hon går igenom. Mycket ovanlig bok i mitt läsande hittills, men absolut inte oläsvärd 🙂

Mitt i alla seriösa böcker så bryter jag då och då av med en gammal hederlig Harlquinroman. Historik har jag snöat in på ett tag med böljande klänningar, välklädda starka lorder och baroner och massor med kärlek. Åhh, jag behöver inte tänka en vettig tanke under tiden jag plöjer de närmare 300 sidorna. Det är hjärta och smärta så det sprutar ur kartonnaget, men det är kul det med ibland 🙂

Cilla