Liksom många andra gillar jag psykologi. Jag skulle inte gå så långt som att kalla mig hobbypsykolog precis, men jag tycker att det är riktigt intressant och häftigt med människors funderingar och beteenden, Inte minst mitt eget 🙂
Nu har jag hittat en relativt ny pod som resonerar just kring varför vi är som vi är och hur vår hjärna fungerar. Det är Henrik Fexeus som har har podden ”Kan själv” och jag tycker den är bra och intressant. Det har kommit ut fyra avsnitt än så länge och de har behandlat områden såsom sociala medier, lycka, attraktion och konsten att skjuta upp saker och ting. Beteenden och områden som vi alla känner igen oss i, mer eller mindre i alla fall. I varje avsnitt hittills har han även gäster som på något vis kan relatera till ämnet. Jag fnissade gott till pod-gästerna från ”Alla våra ligg” när attraktion diskuterades.
Dock är det det pod-avsnittet om sociala medier och som fått mig att klura lite extra just idag. Enligt forskningen som anges i resonemanget så spenderar vi galet mycket tid framför vår skärmar och då är inte arbetstiden inräknad. Utan det är tid för vårt egna höga nöjes skull med sociala medier, tv och serier på olika distributionssätt. Tydligen har hjärnan svårt att sortera ut alla intryck och det gör oss smått stressade. Självklart ingår inte just denna bloggen i den tanken 🙂 Utöver att intrycken frodas så diskuterar Fexeus även hur vissa medier som till exempel Instagram kan faktiskt ge många människor ångest. Fina bilder läggs upp som flertalet mottagare tolkar som en verklighet och får dåligt samvete och press över att de inte har det så i sitt liv som syns på bilderna. Han diskuterar frågan med Viktor Frisk i det första pod-avsnittet.
Själv är jag en sen medlem i social medie-världen, så sent som i år gick jag med i Facebook och bara förra året på Instagram. Twitter och Linked In har jag nog haft lite längre på grund av nyhetsflödet. Dock har jag alltid sett både Facebook och Instagram mer som underhållning och inspiration. Inläggen och bilderna är för mig ögonblicksbilder och jag har inga bekymmer med om de har filter eller är retuscherade. Det är också kul med vardagsbilder och även när några visar en ostädad baksida. Dock påminns jag mest om min egen stökighet då 🙂 Kanske är jag för gammal och luttrad som gör att jag ”fattar” att det inte är en verklighetsbild som läggs ut ibland, men visst är det nästan otäckt att så många kan faktiskt fara illa av det? Inte nog med att allas våra hjärnor går på högvarv på grund av intrycken, för en del sätter det sig i andra delar av kroppen med. Det tål att kluras på.
En annan vinkling av återigen Instagram är att tydligen så minns vi inte intrycken på samma sätt när vi upplever dem genom en kameralins. Tänk om man skulle uppleva världens solnedgång och sedan inte komma ihåg den för att man försökte ta bästa bilden! Det är en jädra tur att jag så kass på att ta kort att jag antingen glömmer bort det eller bara tar ett för att sedan glo på den på riktigt.
Återkommer säkert med fler funderingar kring andra avsnitt, det här går jag igång på 🙂
Cilla
No Comments