Träna – bättre sent än aldrig!

Att träna regelbundet är för mig ett sent påhitt men jag har haft en kontinuitet på tre gånger i veckan i några nu och är mäkta stolt över det 🙂 Det känns som jag börjar närma mig gränsen att inte behöva ha ett lopp att träna till utan att det skulle kunna gå att få till det ändå, men än så länge har jag inte vågat. Eftersom jag inte tillhör dem som direkt njuter under själva träningen utan snarare av känslan efteråt så kanske det vore dumt att chansa? I år hägrar Lidingöloppet i slutet av september och givetvis vill jag försöka göra det bättre än tidigare år. Jag hänger fortfarande i med min PT Online på Lofsangruppen då jag är helt såld på iden att få pass serverade och en person att bolla med om högt och lågt.

Just nu har jag ett styrkepass och tre löppass per vecka som fördelar sig på backintervaller, längre intervaller eller något snabbare kort pass samt ett långpass. Idag till exempel blev Progressiv distans i 8 km där varje kilometer skulle gå snabbare än den föregående. Jag hade förmånen att ha sällskap och vi körde passet på en löparbana här i Västervik. Mitt sällskap var snabbare än mig men vi körde en del varv mot varandra så då kändes det som man hade sällskap ändå. Ibland räcker det att bara få mötas en kort stund för att bli pushad 🙂 Att springa på bana är kul förresten! Jag har bara gjort det ett par gånger innan men det är ett riktigt skönt underlag och ger variation mot skogen eller asfalten. Någon sa att många banor är fria att använda när de inte är bokade av andra så det är väl bara att hoppa in.

Ibland är det ett litet aber det där med lopp och tider då man glömmer lätt bort sig själv och sina egna förutsättningar. Tränar man tillsammans med andra så finns det stor risk att det pratas tider och kilometer. De som anses lite långsammare tror att de snabbare ser ner på dem och kanske är det så ibland och i så fall är det riktigt synd! Vi har alla olika genetiska förutsättningar och det finns ingen möjlighet i världen att jag till exempel skulle på kort tid bli lika snabb som någon som tränat någon idrott eller sprungit ens till husbehov i många år. Likaså om någon tränat annat och börjar med löpning så kan det också ta tid innan farten sitter. Det vet ju alla, att för att blir bra på något så måste man träna på det. Allra bäst torde vara att bara tävla mot sig själv om man vill tävla mot något, det är ju inte så att det hägrar någon OS-medalj när 40-års åldern nåtts precis 🙂 Fast triggas man av att jämföra sig och mår bra av det så är väl det bra, se bara till att den andra personen känner likadant.

Vad som är än viktigare att komma ihåg borde väl också vara att huvudsaken är ATT man gör någon slags rörelse för hälsans skull och att vi peppar varandra för det!

Cilla