Varför tränar jag? Varför tränar du?

I dessa dagar, precis i början av året är det många som tar tag i sin träning igen. Eller börjar för första gången. Själv har jag nyss firat 5 år av regelbunden träning och nu börjat fundera på, varför tränar jag? Om du gör det, varför tränar du?

Ingen träning som barn

Jag hade ingen direkt idrott som barn. Familjen var inte aktiv på det sättet även om pappa alltid har varit bra ”tränad” på grund av sitt jobb som skogshuggare. Mamma kunde simma eller gå ut och gå någon gång i bland men då var det mest kopplat till viktnedgång snarare än till exempel hälsa och orka med vardagen. Om jag skulle frågat kompisar då eller andra ”varför tränar du” så hade jag säkert fått svar ”därför att det är roligt”. Jag provade fotboll ett par år men jag tyckte inte det var så roligt. Om det berodde på att jag var rätt så kass det vet jag inte och kanske hade jag hittat något roligare om utbudet hade varit större. Lönneberga är ju inte så stort och skjuts till exempelvis Hultsfred var inte så enkelt då som nu.

Det tog 40 år…

Efter många års hattande hit och dit i perioder med lite aerobicspass, lite löpning och något enstaka gymbesök så bestämde jag mig vid dryga 40 att nu får det var slut på stillasittandet. Målet var att snitta ungefär tre gånger i veckan men utan att det skulle blir hysteriskt. Med det menar jag då att det behöver inte ske på liv och död. Är jag sjuk tränar jag självklart inte eller om det inte funkar i almanackan. Är jag hemma sent en kväll så är det inte träning som prioriteras före mat och vila till exempel. Från början pausade jag lite på semesterresor men nu försöker jag få in lite rörelse där med. Det är fasen skönt alltså, som kontrast till lättjan. Och kul att testa nya gym, rundor och kolla in folk 🙂 Snittet har jag förresten hållt.

Varför tränar du?

Det sägs nu att det är viktigt att hitta sitt varför när det kommer till träning, för att få en regelbunden vana som håller i längden. Mitt varför var nog inte så tydligt när jag började. Jag visste att det var bra rent teoretiskt och om jag anmäler mig till lopp som jag är tvungen att träna till så börjar jag där. För min del har det funkat bra! Att bara göra liksom, pass efter pass. Det har dock varit jätteviktigt att veta VAD jag ska göra på varje pass, det är därför jag tagit hjälp av Lofsangruppen. Hade jag inte haft någon slags plan då hade jag aldrig orkat hänga i. Många gånger har jag kommit tillbaka till att inte tänka så mycket, utan bara göra. Ibland blir det inte hundra men det är i alla fall något och kroppen har fått jobba lite. Likaså kan jag lova mig själv innan passet att det är okej att ta det lugnt. Även om det oftast slutar med att jag gör allt jag ska ändå 🙂 Bara för att jag tänder till när jag väl kommer igång, hur tjurig jag än är innan.

Nu när jag varit krasslig ett par veckor och närmar mig att komma igång igen så konstaterar jag att det tamej sjutton finns lust för att träna med! Så numer är nog mitt svar på frågan – varför tränar du – är att jag mår så gött efteråt. Stark inifrån och ut helt enkelt. Som om jag har gjort något riktigt bra helt enkelt. Häftigt va?!

Cilla