David Lagercrantz och Christina Erikson

Jag fick ett tips för några månader sedan av en nyfunnen vän som råkar vara bokhandlerska på Erik Hultgrens bokhandel i Västervik. Att föra läsdagbok. Tyvärr har jag inte följt rådet än då länge men jag gillar tanken. Då hade jag dels kunnat ha koll på hur många böcker jag läser på ett år, för skojs skull om inte annat. Dels även rita ner någon rad om vad jag tyckte om dem eller vilket intryck de gjort. Kanske är det för att jag tror det måste vara i en anteckningsbok eller liknande som jag skull glömma här och där. Undrar om det finns någon digital variant? Det måste jag kolla upp!

Det blir ofta fler böcker än de jag nämner här och/eller på övriga sociala kanaler och det beror inte på något särskilt urval utan bara mer på känsla. Att just dessa vill jag berätta mer om helt enkelt.

Hon som måste dö

Sista tiden har jag bland andra läst David Lagercrantz senaste och sista boken i Millenniumserien om Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist. Jag är lite småkär i herr Lagercrantz så det ska bli extra spännande att gå på Bokens afton i Västervik i början på november, då han kommer dit. Köp biljett och kom du med! I Hon som måste dö tycker jag att Salander och Blomqvist får ett värdigt slut i serien. Jag hoppas ingen annan författare tar vid och fortsätter utan låter berättelsen vara, även om ryktena går. Självklart hade jag läst dem också i så fall, men jag är nöjd som det är nu.

Det är lite mer åtskilda spår som Salander och Blomqvist jobbar med i denna bok än tidigare. Lisbeth jagar sin syster i Ryssland för att  få avslut och delvis hämnd samtidigt som Blomqvist följer ett spår i Stockholm. En uteliggare har hittats död där hans bakgrund kopplas samman med justitieministern. Mycket flätas genom boken men mest utbytet Salander och Blomqvist i mellan än själva historierna. Boken är bra och verkligen läsvärd, även om föregångarna som Lagercrantz skrivit varit bättre. Kanske för att Lisbeth Salander var så spektakulär från början att vi vant oss?

Ensamvarg

Christina Erikson är en författare som jag fick nys om bara för några veckor sedan. Jag vann hennes bok Din vän Forsete i en tävling på Instagram och blev helt såld! Poliser, psykopater, våldsam död och en utsatt kvinna som sakta reser sig – oerhört spännande. Självklart började jag följa henne för att se när nästa bok skulle komma ut och hade tur igen och fick till mig även den nya boken som jag nu läst, Ensamvarg. Den är minst lika bra! Det är en fortsättning på den första men går alldeles utmärkt att läsa fristående. Inne i boken har Erikson varit så generös och skrivit ”Gå aldrig ensam Cecilia” och efter att ha läst så lovar jag det! På heder och samvete!

I Ensamvarg hittas en tolk död som har kopplingar till både socialtjänsten och ett boende för ensamkommande barn. Det visar sig snart för oss som läsare att dessa, ibland väldigt unga, pojkar utnyttjas och säljs för att utföra sexuella tjänster. Nästan alltid med våldsamma inslag. Det är så fruktansvärt och berör mig då jag misstänker att det förekommer även i verkligheten. Dessa grabbar har nog med historier att bära ändå….. Polisen Elias tar återigen hjälp av den tidigare utsatta Cornelia för att utreda vem och vad som ligger bakom dåden. Cornelia har personliga erfarenheter av en psykopat och har forskat i ett sådant beteende. Även hennes historia kryper in under skinnet. Speciellt när barn berörs. Läääääääs!

I båda böckerna ovan finns kopplingar till verkligheten och de samhällsproblem som finns nära oss. Speciellt i Christina Eriksons böcker. Det är kanske det som gör att böcker många gånger blir så bra? Även om helt påhittade historier också blir bladvändare förstås 🙂

Den sista boken på bilden sparar vi till nästa bokinlägg……

Cilla