Köket i tvättstugan när renovering pågår….

Och där sprang tiden iväg igen! Ska det vara så svårt att hinna med allt man vill och tycker om?!? 🙂 Ja, ja det är väl det billiga priset man får betala om man ska hålla sig sund i skallen. För stimma och stressa det orkar jag inte med!

Senaste veckorna har huvudfokus varit kök – ÄNTLIGEN är vi igång! Vi har i flera år resonerat om att vi borde göra något åt det där gamla finrummet som är TV-rum och knappt används. Förutom när jag kan landa in där och läsa vissa kvällar eller när F1 eller Indycar visas på den kanalen vi har därinne och vi råkar vara hemma den söndagen 🙂 Likaså började köket se lite ledset ut, trots att det var både gedigna och snygga val min föregångare som fru i huset valde för drygt 20 år sedan. Att vi har låtit kidsen i yngre dagar racea med Bobbycars och använda de lägre köksluckorna som stöd kanske också bidragit till ett visst renoveringsbehov.

Ett utkast till ritning har funnits i några år på hur man skulle kunna kombinera det oanvända rummet och köket på ett stort och fint sätt. För tre år sedan var vi riktigt nära att dra igång. Tills vi kom på att vi hade en student det året… Men nu är det alltså äntligen dags och när vi väl tar beslut då går det fort! Förra veckan ”flyttade” två härliga snickare in och började riva. De har eget hus på hjul med sig så att de inte behöver ha mig springandes runt benen HELA dagarna 🙂 Att jobba hemifrån som frilans en stor del av veckan kan ju ställa till det annars. Dock har de sagt att jag inte är i vägen och kan fortsätta sitta på mitt kontor, ur vägen för de som jobbar på riktigt. För min egen del är det bara pyssligt att jag behöver kamma mig innan klockan sju på morgonen. Annars är det rätt trevligt faktiskt. Speciellt när man ser framstegen de gör. Jistanses vad de hinner mycket på kort tid!

Under tiden det fixas och donas i hall, kök och vardagsrum så har vi provisoriskt kök i tvättstugan. Jämte tvättmaskinen. Portabel häll ovanpå micron i precis lagom höjd så jag knappt ser ner i grytan. ”Ta en pall” fick jag rådet igår kväll när jag stekte köttfärssås med näsan på stekpannekanten. Jo, men visst, ett brutet ben eller två mitt i allt tror jag inte att jag är så sugen på. Å andra sidan har jag ju en husbil utanför men än så länge pysslar jag inne i tvättstugan. Risken finns väl att jag slänger porslinet i maskinen en dag men det får jag väl lösa då 🙂

Redan nu känner jag att det här kommer bli så jädrans bra! Även att ytan känns som en dansbana och jag borde ringa Streaplers för ett framträdande och att jag kommer tröttna på att laga mat utan att se. Men det kan det vara värt och värsta fall får vi gå på krogen, äta mikromat eller våldgästa folk. Det löser sig alltid!

Cilla