Det har visst gått ett decennium……

Fram till för ett par veckor sedan hade jag inte ens reflekterat över att vi strax går in i ett nytt decennium. Jag är nog den som allt som oftast ser framåt och tänker inte så mycket på dessa tidsmässiga brytningstillfällen. Visst vältrar jag mig i minnen ibland men bara korta stunder, det som hänt har hänt liksom. Lev, lär och gå vidare! Denna gången kunde jag dock inte låta bli att reflektera över några händelser och förändringar som skett de sista 10 åren som präglat mig. Speciellt som människa. Här kommer några, lite huller om buller 🙂

Mamma

2010 flög min mamma till himlen efter en väldigt kort tids cancer. En händelse som självklart påverkade mig och min andra oerhört mycket. En av de få som älskar en villkorslöst genom livet försvann och det tar samt formar om en människa, i alla fall mig. Givetvis saknar jag henne massor men det är en tröst att hon finns någonstans med exempelvis Gerd och Birgit – fikar och kollar Oriflame-kataloger 🙂

Västervik

2014 köpte vi Västervik! Ja, inte stan då utan ett alldeles underbart hus med ett läge ”to die for”! Jistanes vad jag älskar detta ställe. Även om jag gör exakt samma saker som hemma så har det ett fortfarande ett rosa skimmer över sig. Möjligheterna till vattenlekar, bad, gäster över natt och ett häng i en stor soffa gör mig mig alldeles varm. Vi åker hit året runt så ofta det går och imorgon kommer ett kul gäng och firar nyår här! Miljöombyte i vardagen gör under.

Racing

Samma år som vi hittade sommarhuset så återupptog sambon motorsporten igen vilket har gett hela familjen ett gemensamt intresse. Vi slutade med att åka rally för flera år sedan, jag 2001 som kartläsare och sambon några år senare som förare men intresset har alltid funnits där. När historic racing kom på tal via sambons kollega så trodde nog inte någon av oss hur mycket det skulle komma att betyda för oss. Idag när sex (!) säsonger är gjorda så har även äldste sonen kört ett tag, vi har fått ett fantastiskt umgänge via racingen där vi till och med adopterat ett par in i familjen 🙂 Vårt sommarhalvår styrs av tävlingshelger och det är alldeles fantastiskt!

Träning

December 2013 började jag träna regelbundet. Inte för att det var kul utan för att jag fattade att det var dax att göra något åt hälsan om jag ska leva de 150 år som jag har tänkt 🙂 Visst hade jag gjort lopp tidigare och tränat till dem men oftast var det ett halvårs vila emellan. Nu har 6 år gått och jag har banne mig hållt i min kontinuitet med 3 -4 gånger i veckan med rörelse som höjer pulsen och/eller stärker ”musklerna”. Och vet ni, fy fasen vad jag är nöjd över det! Visst, det går inte fort, jag anses nog inte som speciellt vältränad men jag har väldigt sällan ont någonstans och jag orkar bära, dra, lyfta och röra mig precis som jag lust med. Inte så illa för en 46,5 åring!

Ständigt i rörelse

2016 styrde jag om mitt yrkesliv från konsult på den stora byrån till vad som blivit en kombination av hemmafru, egen företagare och drömmande skribent 🙂 Jag har inte ångrat mig en sekund och jag är så galet tacksam för att fått den möjligheten. Fortfarande jobbar jag på att forma min vardag och kanske ska den inte bli fast i en roll utan vara mer diffus. En gång fick jag höra att jag är som en bra fotbollsspelare ”ständigt i rörelse” vilket jag tog som en stor komplimang – kanske är det mitt 45+ kall? I rörelse alltså, inte fotbollsspelare…..

Kidsen

Det allra största jag bär med mig från de sista 10 åren är förstås hur grabbarna, kidsen och guldklimparna utvecklats 🙂 De som jag skällt på, fostrat, berömt, pushat och tillsammans med pappan gjort så gott vi kunnat. Det har varit höga berg och djupa dalar som i alla familjer och det kommer säkert bli fler framåt. Men när jag ser på deras utveckling under detta decennium så har de blivit så fina människor. Sjävklart också tack vare de två äldres mamma och sambo, tack gode gud 🙂 Den siste, som jag är fysiskt skyldig till, är nog inte riktigt klar än men det glimtar ett hopp då och då när skärmen släcks så hoppet är inte ute än! Som grädden på moset och guldglansen till familjen så har världens bästa flickvän tillkommit också.

Alla fina människor

Sist men inte minst så kommer alla dessa människor jag mött genom åren till mig! Vi som träffats på riktigt eller via sociala kanaler, vi som varit vänner länge eller just mötts. Vi som inspirerat varandra till att ta både stora och små steg i livet, vi som stöttat varandra, gråtit tillsammans, eller skrattat halvt ihjäl oss 🙂 Vi som lärt oss en massa ihop eller svurit på ”de andra” som agerar fel! Vi som blivit onyktra en kväll eller tre och vi som diskuterat böcker och bokstäver. Tack till er alla – ni utvecklar mig och berikar mig och kanske kanske har ni fått något av mig.

Med galet bra 10 år i ryggen så är jag redo för 10 till – jistanes så spännande det ska bli!

Gott nytt år!

Cilla

(Bilden ovan som speglar mig så bra har Vanessa Vera Forsberg tagit )