Det blir inget Helsingborg Marathon…..

När jag kom i mål på mitt första maraton i Hultsfred 2015 bestämde jag mig för att försöka springa ett maraton om året så länge kroppen tillåter det. Trots att jag var totalt sopslut, nästan sist i mål och hade skavsår över hela kroppen. Dock inte på fötterna men från varje minsta resårkant. Regnet som strilade ner stora delar av loppet såg till att svettsaltet gneds in ordentligt 🙂 Oavsett så var känslan oslagbar! Att få känna sig så fysiskt trött och vara så galet nöjd över en fysisk prestation som man är tvungen att förbereda sig för ordentligt har blivit en drivkraft att göra om spektaklet. Hittills har det blivit sex hela maratonlopp.

Helsingborg var tanken

I år var tanken att den stora begavelsen skulle ske i Helsingborg. Loppet i den skånska kuststaden låg bra till efter sommaren och inte för nära Vasaloppets urladdning. Jag skulle få, och fick, en hel sommar att lägga på långpassen utan att behöva stimma. Banan och vyerna i den vackra staden var förstås också avgörande i valet. Ändra fram till häromdagen så stod planen fast, den 5 september skulle årets mara genomföras. MEN på grund av det där virus-skräpet som härjar land och rike runt så ställdes även det loppet in. Ett helt rätt beslut förstås men väldigt tråkigt för främst arrangören. Visst blir man besviken men det är ju heller inte hela världen. Dock vill jag inte låta min träning och förberedelse gå ”till spillo” så jag har en plan B 🙂 Även om träning är så fiffigt att den aldrig gör det!

Träning för mig är ett slags hopkok av hälsa, utmana kroppen, prestation och en kul grej! Alla 4-5 pass jag utsätter den för varje vecka ser jag som en investering för både framtiden och för nuet. Eftersom jag ska leva tills jag blir sådär 150 år krävs det väl att jag underhåller blodflödet, eller?! Det är också gött att ha en plan att checka av på. Skapa kontinuitet och ta sig framåt mot att orka med allt man vill och förstås nå ett uppsatt mål. Visst vore det synd att inte hålla det bara för att ett lopp ställs in? Jag vill ju testa målet i alla fall…..

Jag kör ett eget lopp!

Så nu är planen ett eget lopp! Eller lopp och lopp men åtminstone springa sträckan 🙂 Jag kanske till och med syr mig en nummerlapp. Just nu så tänker jag mig att starten går ovanför backen här där vi bor utanför Eksjö. Att börja med en kilometer uppförsbacke känns inte som jag ger mig själv de bästa förutsättningarna precis. Sen var tanken att jobba mig mot Tranås via Bordsjövägen. Tills jag kom på att det är nog rätt kuperat där…. Nu går funderingarna att köra åt andra hållet istället. Genom stan, över Höreda och ta mig via de mindre vägarna mot Vetlanda istället. Det vore väl kul?! 🙂 Familjen har lovat att serva med vad än jag behöver i dryck och tuggbart. De skulle kunna åka bil och stanna till vid vägkanten var fjärde kilometer.

Jag har även lagt ut några krokar till tränande bekanta att de är välkomna att hänga på. Vill man inte hela sträckan så går det alldeles utmärkt med delar av den. En fin väninnan lovade till och med cykla bredvid – DET är vänskap det!! Jag får nog slipa lite på planen något ytterligare men det kommer bli av i början av september. Undrar om det finns medaljer att köpa någonstans? 🙂 Visst räknas personbästa även då OM det skulle mot all förmodan ske??

Ser fram emot mitt egna lilla lopp faktiskt! Ska bara först läka ihop en hälskada som NÅGON i familjen orsakade i slutet på förra veckan när det inte förvarnades om en öppnad lucka i husbilsgolvet……

Cilla

(Bilden är från ett av alla passen som ska förbereda mig för de 42 195 metrarna 🙂 )