Nu börjar det på riktigt …

Den här veckan, som strax är slut, var nog den intensivaste på länge. Men också en av de roligaste! Att sitta en söndag kväll och leka i min blogglekstuga för att summera några händelserika dagar är en förmån. Trots att jag harklar och hostar en gång i kvarten och att luftrören känns som sugrör bitvis. Men det får det vara värt, för under vecka fyrtiotvå 2023 blev jag treboksförfattare och den sjätte november blir den tillgänglig för alla som vill läsa.

Punka och bokleverans

I måndags vaknade jag upp i vackra Mariefred. En tidigare kollega och numera en kär vän och jag hade vår årliga utflykt. Vi ses ett dygn någonstans och så babblar vi, äter och aktiverar oss i ett helt gäng timmar. En alldeles utomordentlig bra lösning för att få umgås på riktigt. Denna gången blev det Mariefred där bland annat Gripsholms slott stod på agendan. Förutom slottet kan jag också varmt rekommendera Mariefreds bokhandel. En väldigt mysig boklåda med oerhört trevlig personal. Nu går jag och drömmer att få komma dit som författare …

När jag var nästan hemma lyckades jag dock få punktering! Ett framdäck gav upp sitt uppblåsbara liv och jag blev stående vid vägrenen. Som tur är fanns familjen nära och kunde komma till undsättning, liksom serviceinriktad däckverkstad. Hade jag varit längre bort hade det också löst sig på något vis men ska man få punktering är ju hemikring att föredra 🙂

Samma dag som punkteringen kom även pallen med min nya bok! I en iver och glädje där jag blev näst intill anklagad för hysteri skar jag upp plasten och fick hålla min tredje bok i handen för första gången. Jag kan meddela att det är en fantastisk känsla! I fredagens poddavsnitt av Skriverier med Malin och Cilla utveckla jag känslan, eller så kan man se den på att Instagram då hela ”unboxingen” filmades. Och ja, mina bilder och filmer är oredigerade, ber om ursäkt för det 🙂

Paketering och efterlysning

Onsdag till lördag var mitt stora fokus att skicka böcker. Hade jag inte haft min väninna Kerstin som hjälpt mig hade jag suttit där än! Även sambons kollegor var till stor hjälp, liksom familjen. Jag tror att en familjemedlem specifikt kommer att drömma mardrömmar om frimärken framöver bland annat. Jag kanske skulle passa på att be Eksjö om ursäkt för att jag i princip tömde förråden av frimärken på stan i onsdags eftermiddag när det körde ihop sig lite 🙂 Men som tur är så löser sig allt med tiden. Kartongerna blev vikta, böckerna signerade, give awaysen inklämda och etiketter samt frankering klistrade. Dock saknades länge mina fina bokmärken.

Till varje bok har jag tagit fram nya bokmärken som matchar själva boken och gjorde så även denna gång. Tanken var att de skulle anlända i tid till att vi packade böckerna men riktigt så blev det inte. Men med en liten biltur i snön tidigt i fredags morse så löstes även den delen. I fredags lunch var nästan alla boklådor helt klara, redo att skickas ut till bookstagrammare, recensenter, press och förhandsbeställda. De som har fått möjlighet att beställa lite före alla andra är de som tidigare köpt böcker via min hemsida.

Lagom till att transportproblemet ner till posten eller utlämningsställe skulle lösas så körde en blå och fin lastbil upp utanför fönstret på kontoret jag lånat till paketeringen. Den snällaste av alla postanställda räddade både min och hans rygg och tog med allt på en gång. Denne skulle ändå fått lasta dem ett par timmar senare på samma lastbil. Så stort tack till min okända räddare!

Första återkopplingen …

Några mer pyssliga leveranser och tillkommande beställningar gick iväg i lördags och när jag satte mig i soffan på eftermiddagen i Västervik så tog jag faktiskt ledigt 🙂 Datorn sköts åt sidan och en bra bok med filt över benen fick bli mitt alldeles egna firande att jag var klar och ifatt! En alldeles underbar känsla.

Självklart fick väninnan Kerstin den första boken i onsdags när vi började packa och idag på förmiddagen så hörde hon av sig med sin dom. Jag kan tillägga att hon är en av de ärligaste personer jag känner och den som har gått minne kommer ihåg vårt dilemma för två år sedan. Då var vi båda vansinnigt nervösa att hon inte skulle tycka om mina första bok, för hon säger vad hon tycker. Som tur var tyckte hon om I vikens mörker och idag skrev hon att Vid avgrundens rand är toppen och att hon vill läsa mer. En sten föll från mina axlar så nu kan utrullningen av min tredje bok börja på riktigt ..

Cilla