Familjemedlemmar man får på köpet :)

Har ni tänkt på dessa familjemedlemmar som man inte valt själv utan får mer på köpet, på vägen genom åren? Ibland slår det mig vilken tur jag haft och hur tacksam jag är för de som finns i min närhet.

Den första familjen man har när man växer är ju som den är, med föräldrar och syskon, bandet finns där genom gener och en gemensam uppväxt. Även om det skulle finnas åldersskillnad och olika boendemiljöer beroende på exempelvis flyttar så delar man en relativt liknande grund att stå på. När man sedan växer upp och det är dags att bilda en egen familj så är det utifrån ens egna val och värderingar. Ibland tar det lite tid att hitta rätt och en del får pröva sig fram mer än andra emedan vissa hittar rätt från början. Undrar om de är skickligare personkännare eller om de ”bara” hade tur vid första försöket? 🙂

När tycke uppstått och någon slags stabilitet växer fram så växer ens familj markant på kort tid i och med partnerns egna syskon och föräldrar. Här har jag lyckats dra vinstlotten och väldigt glad för dessa! Svägerskan är klok som få och händig som än färre och så långt ifrån mina egna tummar som ibland halkar ner mitt i handen. Eftersom jag förmodligen är mer åt det teoretiska håller hyser jag en stor respekt för de som kan skapa med händerna, speciellt som stark kvinna. Respekten följer med även i nästa generation då barnens kusiner och deras familjer är är av samma virke, sköna människor helt enkelt. Även svägerskans man är riktigt hyvens och bland annat en uppskattad skitgubbespelare av många. Jag vågar inte ens tänka tanken på hur det skulle varit om jag inte blivit lika välkomnad för flera år sedan….

Jag har haft lika stor tur på andra sidan det vill säga min egen 🙂 Med en svåger som är som en bror, vad mer kan man begära? Tror knappt jag gått ut lågstadiet när syster yster kom dragandes mannen i hennes liv. Arbetsammare och positivare än de flesta av oss förgyller han stunder för många runtomkring. Tänk om hon valt en riktig tönt där på 80-talet, vad tråkigt vi hade haft det då på våra sammankomster. Tyvärr har inte mina bröder numera begåvat mig med svägerskor för tillfället men jag har inte slutat hoppas.

För drygt ett och ett halvt år sedan fick jag ytterligare en familjemedlem på köpet och jag hoppas verkligen att hon stannar kvar hos oss länge! Jag hoppas det är okej att jag kallar henne familj men eftersom vi alla är så förtjusta så tar jag mig rätten. Är även osäker på om det finns något som heter plastsvärdotter, speciellt som de fortfarande bor på varsitt håll, men jag låtsas det 🙂  I såna här situationer får vare sig riktiga eller oriktiga föräldrar vara med och välja utan självklart är det känslorna som ska styra så att alla mår så bra de bara kan. Visst har man funderat under uppväxten hur deras respektive i sin tur kommer vara och hoppas att det ska bli så bra som möjligt, men redan nu kan jag meddela att för den äldste grabben har det ur min synvinkel blivit galet bra!

Cilla