Två i familjen kör race på banor en gång i månaden under sommarhalvåret, en annan familjemedlem är utbildad racemekaniker och jag misstänker att den fjärde heller inte skulle ha något emot att förknippas med race om några år. Förutom hängiven supporter och tjusad av sporten bidrar jag själv mest med markservice och social närvaro nuförtiden.
Med jämna och ojämna mellanrum så får jag frågan ”Varför kör inte du race?” gärna med efterföljande förslag kring vad för bil jag skulle ha. Hundkojor är den modellen som oftast kommer upp, undrar om det är för att den är liten och söt och de tror att det passar en tjej 🙂 ? De har nog inte sett hur galet fort de bilarna far fram på banorna i varenda race och är mer vilda än tama. Många hästkrafter gentemot en lätt matchvikt, hualigen! Egentligen så får jag nog erkänna att vilken klass eller bil jag än sneglar på så får jag konstatera att jag är för feg helt enkelt.
Det är inte så att jag är farträdd eller rädd för att det ska göra ont. Det försvann någon gång i slutet på 90-talet när min chaufför kör fram i över 200 på Hallandsåsen i en Opel Ascona B från -76 på en rallytävling. Vill minnas att chauffören sa något om att ”nu går biljäveln inte fortare” med en blandning av frustration och respekt i rösten. Stenmurar har jag också känt på några gånger och legat på taket i en vänstersväng utanför Gränna. Trots att vägarna i Hörby svänger tidigare än vad vi smålänningar tror och stenmuren där bidrog till natthärbärge på Hässleholms sjukhus istället för på hotell, så är tanken om att ett race skulle kunna kännas smärtsam inget som skulle hindra mig. Måste nog tillägga förresten att de allra flesta tävlingarna som åktes under de där åren gick jättebra och jag har massor med pokaler. De har bara inte hittat upp ur matkällaren än 🙂
Så kanske det inte är feghet ändå? Då kan det ju bara finnas en annan anledning, jag vet helt enkelt inte hur jag skulle göra. Självklart fattar jag rent teoretiskt, plugga in banan, vara fokuserad och beredd i starten och ha en grym vilja i att köra ifrån alla andra. Det hade nog varit horn i min panna med! Dock kan jag inte köra bil på det sättet, jag vet inte hur jag får bilen på rätt köl om det skulle gå för fort i kurvorna, när jag ska bromsa innan dess och hur jag ska placera bilen för att få fart ut ur svängen. Till på köpet samtidigt som andra bilar försöker göra samma sak och sno mitt spår!
Njae, hur kul det än ser ut så får det nog vara ett tag till. Fast man ska aldrig säga aldrig, det verkar inte vara någon övre åldersgräns på Historic Racing på vare sig bilar eller förare 🙂
Cilla
No Comments