Resfeber javisst, men sällan panik

Har ni resfeber när ni åker någonstans? Själv har jag alltid åtminstone en släng av det även om den aldrig eller i alla fall sällan övergår i något som skulle kunna  likna panik.

Det har nog bara hänt en gång egentligen att resfeber gått överstyr. Vi skulle åka skidor i Österrike på ett sportlov för ett par år sedan. Eftersom man har så mycket grejer med sig på just skidsemester så åker vi gärna bil även om det blir uppåt 170 mil. Jag gillar även känslan att kunna stanna när jag vill, det är som bekant svårt med flyget ?. Denna gången skulle vi åka till Schladming tillsammans med en annan familj. Dagarna innan avfärd kommer vårt resesällskap på att ett par av deras pass gått ut. Snabbt kollar jag våra och givetvis är även ett i vår familj utgånget. Tack och lov för bilen den gången och chaufförer som snabbt ställde om rutten över Sturup! Minuterna innan dem lösningen satt på plats var pulsen hög vill jag lova, speciellt då det var mycket kontroller i Europa den vintern.

Denna gången inträffade inget av större karaktär mer än att sonen reste iväg med omaka strumpor ?. Hans ursäkt var att han kunde skylla på ”rocka sockor dagen” tills jag upplyste honom om att det var nog bara i Sverige den dagen finns tyvärr. För visst är det så att man vill att det ska vara lite skapligt när man reser? Eller är det bara jag? Reskläder ska vara något mer än hela och rena, samt bekväma förstås. Väskor se något sånär skapliga ut och håret nykammat.

I mig sitter det i från hemmet i Lönneberga. Jag kommer ihåg de otaliga gånger som mamma och pappa skulle ut och resa. Hur det tvättades och ströks flera kvällar innan, pappa skulle klippa skägget och helst ha en ren keps som inte varit i skogen i flera veckor! Självklart skulle det stå ”Lönneberga” på så att det kunde uppmärksammas än mer och nya bekantskaper knytas. Som alltid var de osams när avresedagen kom, bilen startade inte och mamma hade ont i magen. Väl iväg kördes det ofta vilse och jag kan riktigt höra mammas stämma när de klev ur bilen och pappa hade träskorna på! ? Snacka om resfeber deluxe!

Resan hit till Mauritius gick bra utan några incidenter alls. Visst tar det på krafterna med långa flygresor men så fort jag kommer fram så glömmer jag det! Passkontrollen tog förstås en evinnerlig tid och den privat bokade transfern lät vänta på sig men chauffören underhöll hos med både sin familjesituation och öns pärlor. Ankomsten till hotellet var extra härlig med frukter, drink och incheckning sittandes i en bekväm soffa. Hotellet är en resort inbäddad i palmer och lummiga trädgårdar. Även vårt rum är något utöver det vanliga, badrummet inklusive utedusch är det största jag sett! På terrassen har vi en egen liten pool och bara 20 meter utanför rullar indiska oceanen upp på vit strand…. Det blir inga bekymmer att vara här en vecka!

Cilla