Provocera för att utvecklas, måste man verkligen det?

Dagarna innan jul var jag på besök hos den härliga hybridbyrån Everday som hjälpt mig att skapa ramarna för denna bloggen. Lite teknikfrågor stod på agendan men även hur jag kan få fler att läsa det jag skriver. Att provocera var ett av svaren!

För även om det här är min alldeles egna lilla lekstuga så vill jag självklart att människor ska läsa det jag skriver. I första hand skriver jag för min egen skull dels för att jag tycker det är så jädra kul och dels för att få träna på att skriva, men jag vill också underhålla på något vis. Om jag kan bidra till några människor får le brett en stund, få en skön tanke eller en idé genom min bokstavslek vore det så underbart! Jag har nämnt det förr men varje gång någon säger att de läser bloggen så slår hjärtat tre varv av glädje 🙂

Jag tror att alla som delar med sig av något vill gärna dela till många, är ni med på hur jag menar? Vi vill att många människor ser vad vi gör, vad vi skapar och berättar och så även jag. Det blir liksom ännu roligare då. Så en av mina frågor till den klipska Robert på Everday som inte bara är tekniskt begåvad utan även har ett grymt bra resonemang var just: hur kan jag får fler att le? Hur kan jag fresta fler att läsa mina bokstäver? Ett av resonemangen vi var inne på var att provocera, gärna riktigt hårt. Ämnen som var uppe på den högst fantiserande tapeten var att jag skulle skriva att jag hatade alla män eller att vi skulle avskaffa julen i vår familj. Kanske jag kunde komplettera med en youtube film där jag brände upp julklapparna i ett brinnande oljefat. Det borde väl provocera om något? 🙂

Båda idérna var i teorin oerhört roliga, jag kunde nästan se mig själv ifört något trasigt Lucianattlinne med vild blick stå barfota framför oljefatet och hånskratta. Samtidigt som jag brände grabbarnas Chromecast, hörlurar och kaffebryggare 🙂 Typ ingen hade velat sett det! Eller hur jag står på en motortävling på Kinnekulle med banderoller på läktaren och går med plakat i depån där jag proklamerar att jag hatar alla män 🙂 Snacka om att provocera!

Nej, jag är inte bra på att provocera och ännu sämre på att ljuga, vilket jag hade fått göra. Å andra sidan kanske det är så att vi utvecklas i tanken genom att bli provocerade? Att vi tvingas tänka till och ta ställning? Fast jag vete sjutton om denna plattformen är rätt ställe för det. Jag tror ändå som Astrid Lindgren att man ska vara snäll. Kanske jag kan ända få fler att läsa mina krumelurer genom att o-provocera, det vore väl coolt? Jag ska bara komma på hur 🙂

God fortsättning på 2018 och stort tack för att du läser!

Cilla

(Urklippet i bilden ovan kommer från svenska.se )