Äntligen Cervinia, som jag har längtat!

På lördag åker vi till Cervinia, jippie!!! Jag har längtat ända sedan vi bokade resan i augusti och desto närmare jag kommer avresedatumet desto mer taggad är jag 🙂

Vi har åkt på skidresa varje år sedan 2004 och att vi ens började berodde på att jag året innan fått en weekend i Idre i 30-årspresent av min ena bror. Han hade nog tänkt att vi skulle vandra men vi bokade snabbt om till en vinterhelg i stället. Det var bara sambon som åkt skidor med kontinuitet på den tiden. De äldsta kidsen hade inte provat och jag hade kanske åkt ett par gånger varav en gång har jag ett minne av att både trilla av liften och fastna i orange nät 🙂 Trots att de dagarna i Idre innebar mycket svett och frustration över alla dessa grejer och kläder jag skulle ha på mig, ungar som skulle dras och hållas koll på så var det helt underbart! Fräsandet om skidorna i backen, den snabba utvecklingen hos de mindre och lugnet i stugan på kvällarna är oslagbart.

Året efter åkte vi tillsammans med nära vänner och då fick även lillebror följa med. I flera år hängde vi sen ihop och fleråtalet gånger blev det Sälen. Där hjälpte skidskolorna oss att fostra ungarna till goda åkare. Därefter blev det både Trysil och Åre innan vi testade alperna i Österrike. I vår familj har vi åkt just till Österrike varje år med undantag för Vemdalen då familjerna strålade samman igen. Självklart blir skidåkningen något helt annat när vi åker söderöver men därmed inte sagt att det bara blir svårare, även om det finns också förstås. Större, längre och bredare backar har gett oss längre åk att träna på, att utmana skidorna och farten förstås 🙂

Peppar, peppar och ta i trä så har inget allvarligt hänt på våra resor. Visst har någon blivit sjuk i influensa eller liknande men inga större skador, tack och lov. Då har vi ändå hämtat och grävt upp ungar i alla åldrar i skogen, i snödrivor eller letat efter dem febrilt i backar med tusentals personer 🙂 Tack och lov för Ullareds knalliga skidställ för några år sedan som gjorde att man såg dem på långt håll!

I år bryter vi alla rutiner och satsar på Italien och Cervinia, det är till och med så att vi flyger dit! Väldigt ovanligt för att vara oss, bilen är alltid med annars. Det blir en utmaning med att packa och passa tider, men det ska väl gå. I sällskapet som är med är världens bästa reseledare så det känns oerhört tryggt 🙂 Till Cervinia är vi ur familjesynpunkt en något decimerad skara som åker, 3 stycken av 6, men det är bara vänja sig. De kör egna skidresor eller är fullt upptagna med annat. Hoppas dock att jag kan muta dem med något resmål i framtiden som kan få dem att stå ut med vårt resesällskap igen 🙂

Först ska jag njuta av sol (det har jag och reseledaren bestämt att det ska bli), god mat, härligt sällskap, sköna långa backar, trötta ben och serverade måltider! Tänk om jag har sån tur att Cervinia även bjuder på något shoppingaktigt, då vore ju lyckan total!

Cilla

(Bilden ovan kommer från förra årets skidresa i Serfaus-Fiss-Ladis )