Ett drömjobb jag aldrig kan få….

Mitt drömjobb kom ut för ett par veckor sedan! Jag upptäckte det på Instagram och så fort jag fick se det bultade hjärtat fortare. Febrilt började hjärnan jobba på HUR det skulle var möjligt att söka. Efter tre sekunder fattade till och med jag att det var kört. Mitt drömjobb kommer gå till någon annan…..

Egentligen visste jag inte innan inlägget kom upp att det var mitt drömjobb, jag har alltid trott att jag BARA ville bli någon som skriver något, regelbundet och bra 🙂 Ett drömjobb som är fortfarande är en dröm men som jag envist ändå visualiserar. Det som visade sig vara ett annat drömjobb kommer aldrig kunna vara ens i närheten av någon slags verklighet. Fast drömma får man ju, eller hur? 🙂

Vilket jobb det var? Det var längdlandslaget som sökte en serviceinriktad person som gillar att köra husbil i Europa! Man skulle älska att serva andra människor och vara ordningsam 🙂 Visst låter det som en perfekt tjänst för mig?! När det kommer till service är jag superbra, faktiskt en av mina bästa kvaliteter. Efter förra helgens äventyr så gillar jag att köra husbil. Ganska stor erfarenhet med om jag tänker efter. Minst 100 mil i alla fall!  Även om jag ska engagera mig i utformningen av förarstolen så att även vi med något kortare ben kan få komma fram till pedalerna på ett bekvämt sätt. Utan att vinkla sätet framåt och sitta i nedförslut. Så med någon justering så jag varit i hamn på även det.

Älska att serva andra människor – check på den! Bara de är tacksamma så 🙂 Tänk att få fråga Charlotte Kalla om hon sitter bra, behöver en kudde, något mer mellanmål eller om hon vill att jag ska berätta något! Gud, tänk att bara få andas lite svett från dessa urstarka, envisa och grymma människor. När det kommer till ordningsamheten kan det möjligtvis finnas lite förbättringspotential men får jag bara chansen så kan även jag bli ypperlig på den punkten. Före detta redovisningskollegor kan säkert putsa till mig!

Skulle det vara så att jag saknar någon bokstav i mitt körkort så fixar jag den säkert smidigt i Eksjö. Så var det då den lilla detaljen att förmodligen är man borta från hemmet från oktober till april. Innan jag ens själv konstaterade att det kunde bli lite svårt så frågade jag faktiskt sambon om inte han också tyckte det var en briljant idé. Jag fick en konstig blick och tyvärr tror jag faktiskt inte det berodde på frånvarotiden utan mer att mina kvalifikationer kanske inte var så stora ändå. Samt att han trodde att min ålder kunde ha en betydelse. Med bedrövad suck sprack drömmen om att uppleva Vinterstudio-andan på plats, riktigt nära fantastiska människor och kanske kanske lära mig åka skidor på riktigt.

Som plåster på min sårade dröm fick jag idag i alla fall komma nära vallalastbilen. Den var på besök på sambons jobb och jag smög lite på avstånd. Jag tordes inte gå in men jag kunde nästan känna Stina Nilssons närvaro, Halfvarssons ande och Rikard Grips strategier i luften. Eller egentligen var det mest verkstadsdamm men visst är det härligt att drömma? 🙂

Cilla