Födelsedagar, historisk racing och regn….

Vilken helg vi har haft i vår sfär av världen! Visserligen har jag precis tinat upp efter att istiden verkat gjort comeback på Västgötaslätten men i övrigt är jag väldigt nöjd inombords 🙂 Lite racing, lite god mat, lite goda vänner, lite löpning och lite firande av födelsedag av familjemedlem. Gött mos helt enkelt!

Blocket sprack

Uppladdningen för årets racepremiär var ju total i mitt förra inlägg. Det planerades vem som skulle dra vilken kärra, vad vi skulle äta och vem som åkte när. Knappt hade jag tryckt på publicera för inlägget förra söndagen när jag hörde att sambon tog Healeyn för en sista provtur upp i backen. En kort stund senare rasslar det till i ytterdörren där far och ena sonen kommer infallandes. ”Blocket har spruckit i Healeyn när pappa provkörde – jag tar brorsans moppe och kollar om det läckt olja på vägen. Pappa tar bilen.” Jag erkänner att min första tanke var ”kollegieblock” men bara i en halv sekund 🙂 Senare på kvällen får jag informationen att ett sprucket block är samma som rasad motor. Vilket i sin tur betyder inget race fem dagar senare. Vi hoppas det kan rätta till sig med lite tur, hårt arbete och annat passel till Karlskoga i juni!

Vilken tur att det finns ett par bilar till att ta till så att ingen blir utan 🙂 Så med, vad jag bedömt är, Smålands längsta kärra dragen av husbilen gav sig större delen av familjen sig av på torsdagen. Två till Kinnekulle och en till Belgien på eget race. Rallycross på Spa-banan. Vi övriga anslöt under fredagen och det var kärt återseende efter en lång vinter från övriga förare och hangarounds. Frånvaron av en Healey uppskattades faktiskt liiiite då det tältet fick tjäna som skydd för långbordet utan att andra bilar behövde flyttas på. Eftersom istiden verkar vara tillbaka, i alla fall på Kinnekulle, så var det skönt med tak och väggar ute för att kunna umgås tillsammans. Istället för i varsin husbil.

Tronskifte?

Det blev sen bra race under helgen! Lördagen bjöd på sol och bra kval av far och ena son i varsin Opel. Den äldre något snabbare i själva kvalet men det tog sonen igen under de båda racen på söndagen. Placeringsmässigt slogs han farsan även om varvtiderna var till den äldres fördel. Oerhört kul och spännande oavsett! Livesändning uteblev på grund av regn som kom på tvären och dubbla vantar. Vi kände oss som starka supportrar när vi stod som i det närmaste ensamma stackare och hejade, alla vi hangarounds och familjemedlemmar 🙂

Åren går

Inte nog med racefirande så blev det också födelsedagskalas också! Den yngste fyllde 17 i lördags och blev firad med paket och sång från alla håll och kanter. Världens godaste tårtor också av hans blivande svägerska. I söndags fyllde Belgien-resenären men honom firar vi när han kommer hem igen. Som alltid är det på grabbarnas födelsedagar som jag alltid tänker tillbaka. På alla andra födelsedagar, på hur tiden går så fort och att jag själv aldrig blir äldre. Visst är det konstigt?!? Glädjen över att fått vara med på en liten bit av de två störres och hela biten av den yngre blandas med sentimentalitet över kommande år. Att få behålla dessa fina relationer oavsett vart de hamnar så småningom. I värsta fall får jag bli en stalker som följer dem i hälarna, en vecka på per grabb borde väl funka. Kan höra dem resonera med varandra ”nu får du ta henne..” 🙂

Nu är i alla fall säsongen igång och vi längtar redan efter nästa tävling. Håll tummarna för att bilar håller och vädret levererar sol och värme om en månad 🙂

Cilla

(Äldste sonen vann sin klass och fick därför stå i mitten av sina kombatanter )