I övermorgon går tiden ut för första omgången av 2018 års gymnasieval. Ett helt gäng niondeklassare ska välja vad de ska göra till hösten och en i detta gäng ingår i vår familj.
Just gymnasieval har varit och är en liten puck i vår familj och efter att två tagit sig igenom helskinnade så är det nu dax för den tredje. Den förste bytte linje halvvägs in på sin utbildning och den andre gick sin på annan ort. Till en början oväntade vändningar av dem båda, men de löste det galant båda två! De har bra jobb idag och ser ut att bli välartade medborgare, vilket är målet, eller? 🙂 Den siste kommer säkert bjuda på oväntade händelser han också men jag är redo att lösa det mesta 🙂
Ända sedan han gick i femte klass har han sagt att han ska gå teknisk linje när det är dags för gymnasieval. Jag vet inte vad det kommer ifrån men jag gissar att det kan bero på mamma som förordar teoretisk linje om det förutsättningar i skallen. Pappas tekniska intresse och fäbless för lösningar kan ju faktiskt också ha ett finger med i spelet. Dock hoppas jag att det inte bara beror på att föräldrar ska göras nöjda utan att det finns ett riktigt intresse därinne i tonårshjärtat också. Tydligen har han åtminstone visat i garaget, även kallad fritidsgården, att han har tummen på samma ställe som övriga familjemedlemmar. Min egen kan flytta på sig ibland men det är bara bra och framför allt användbart!
När alla dessa broschyrer kommer hem i lådan, vänner och bekanta som resonerar om just gymnasieval så är det inte utan att jag klurar lite extra. Som nämnt ovan så förespråkar jag en teoretisk linje om det finns intresse hos ungdomarna. Å andra sidan kan intressen finnas på många ställen! De praktiska linjerna verkar vara av så himla bra kvalitet idag, åtminstone de flesta, att med ett komplement av ett par extra ämnen så låser man inte in sig. Vilket jag trott innan. Visst kan det vara så att en teoretisk linje krattar något bättre i form av upplägg av uppgifter och annat än en praktisk, men ett engagemang kan göra vilken högskoleutbildning som helst genomförbar. På ett bra sätt!
Oavsett om det då väljs en praktisk eller en teoretisk inriktning så är själva valet inte lätt! Hur många av er visste när ni var 15-16 år vad ni skulle bli? Och hur många av er blev det? Själv drömde jag som bekant om journalisthållet och se hur det gick 🙂 Trots att pappa ville att jag skulle bli jurist och till och med gav mig en förenklad lagbok i julklapp när jag gick i nian. Undrar var den tog vägen, den var rätt bra….. Jag hade bestämt att jag skulle gå humanistisk linje men mamma hamnade i maskopi med rektorn och såg till att det blev i kombination med ekonomi. Som utbytesstudent i USA kunde jag inte ansöka själv så mamma ”hjälpte” mig 🙂
Huvudsaken borde vara att kidsen går en gymnasieutbildning, fullföljer den så gott de kan och sedan har de hela livet på sig att välja vad de vill bli. Visst, gör ett intresse ett gymnasieval lättare men intressen kan ändras på vägen och som tur är kan man ändra sig många gånger genom livet, visst är det bra? 🙂
Cilla
(Bilden har jag lånat från Östanå Gymnasium i Eksjö)
No Comments