På mindre än en vecka har jag haft förmånen att umgås med flertalet härliga kvinnor! Både som en egen tjejkväll i ett sammanhang och som vid ett dambord i ett annat. Vid båda tillfällena slår det mig hur mycket jag uppskattar att med jämna mellanrum och ganska ofta få umgås med bara kvinnor några timmar.
Tjejkvällen i fredags slog nog rekord i både antal skratt och ämnesbredd tror jag. Åtminstone på väldigt länge. Vi träffas i en konstellation som har upprinnelsen i att två av gruppens medlemmar läst någonstans att efter 40 år så träffar man tydligen inte så många nya bekantskaper. Det fick dem att ta initiativ till att bjuda in nya bekantskaper en kväll. Med ödmjuk tacksamhet från många av oss så sågs vi för första gången för drygt ett år sedan. Sedan dess har denna gruppen blivit mig ”kär” faktiskt! Trots att jag inte kunnat vara med varje gång och att man inte ses jätteofta egentligen.
Inför varje gång vi träffas så går jag och smålängtar. Efteråt myser jag och bär med mig värmen och skratten länge. Även om den gången innebar både ömma ben och terapi för mörkrädsla då jag cyklade tur och retur till stan. 9,5 km enkel resa där jag tyckte att sista halvan genom skogen kändes som en god idé. Innan i alla fall. Jag slapp ju uppförsbackarna 🙂 Att sedan alla i denna konstellationen verkar vara grymma på matlagning gör inte kvällarna sämre precis. Även om vi kvinnor kan ta på oss för mycket när vi styr och ställer inför våra bjudningar så tycker vi nog om att se till att våra gäster får något att äta. Typiskt kvinnligt? Kanske men jag uppskattar det massor! Både att bjuda och bli bjuden.
Med flera gemensamma beröringspunkter men även olika personligheter och bakgrunder finns en dynamik hos denna kvinnokonstellation. Jag kan nästan lova att skulle vi starta verksamhet så hade det blivit börsnotering direkt! Sån kapacitet alltså!! Ämnena vi avhandlar är säkert inte annorlunda än hos något annat gäng. Eller vad sägs om menskoppens utveckling, fysiken hos unga idrottare, antiinflammatoriska läkemedels påverkan på kroppen eller vem som lärt mig mest om livet i allmänhet :)? Den sista kommer från ett ”frågespel”som satte en extra dimension på samtalen. Just menskoppen kanske jag förresten borde engagera mig i till ett eget inlägg. Ett mysterium det där…. 🙂
I Valborg fyllde världens bästa svägerska år och när hon har kalas har hon en sån grym tradition. Utöver en vårbuffé och dukning likt mästerkockar förstås. Det är alltid herr- och dambord på de kalasen and I love it! Jag har absolut inget emot herrar, det finns ett helt knippe dussin här hemma men i vissa sammanhang så är dambord oerhört uppskattat. Till exempel när man inte har träffat alla kvinnorna innan eller det var länge sedan. Man vill prata lite extra utan att behöva vänta på en karl som ska resonera om sånt som karlar resonerar om 🙂 Typ nästan samma sak som damerna säkert. Dock blir man ju hälften så många med bara kvinnor vid bordet och då blir det så mycket enklare. Med återigen en uppsjö av ämnen och olika personligheter bidrog de till min inspiration och glädje ett tag framöver. Tänk vilken magi vi kvinnor har!
Så även då åkte jag hem med bomull i hjärtat och konstaterar igen att kvinnor det är härliga människor!
Cilla
2 Comments
Susanne
2 maj, 2019 at 19:19Underbar läsning ?
Cilla
3 maj, 2019 at 10:46Åh tack!!