Nya kompisar efter 40 …..

Nya kompisar, bekantskaper och vänner är tydligen inte så vanligt att vi skaffar oss efter 40. Jag hade själv inte ens tänkt på det förrän en nära väninna nämnde det. Som tur var tog väninnan tag i det och fredags kväll var jag på middagsbjudning 🙂

Väninnan var den enda jag kände på riktigt och av de åtta gästerna kände jag bara igen två till. Bland andra sonens klasskompis mamma, ni vet dem där som man hejar på vid aktiviteter. Man tycker att de verkar jättetrevliga men så blir det inget mer än så. Den andra bekantskapen var hos mig på tjej-galej förra året men vare sig före eller efter det har vi inte setts. Övriga fyra gäster hade jag aldrig träffat egentligen men det tog inte många minuter efter presentationen förrän vi babblade på sådär härligt!

En av de sköna damerna var faktiskt mamman till dottern vars skidor förväxlades med mina under sportlovet. Hon var riktigt mysig och vi skrattade gott åt den dråpliga historien. Kvällen blev i alla fall lyckad och vi kommer träffas igen för att fortsätta lära känna varandra. Även om man hinner prata mycket på en kväll så är det mycket kvar att avhandla förstås. Kvinnor i ungefär samma ålder, alla hade barn och många av dem var jämnåriga så vi hade liknande tonårsfunderingar i alla hem – det finns många gemensamma nämnare här. När jag kom hem framåt natten så konstaterade jag nog att jag hade fått några nya kompisar, åtminstone kändes det så 🙂

För som vi också resonerade om under kvällen så är det nog så att vi kanske inte skapar nya kompisar och vänner så himla ofta egentligen och att man behöver hjälpa livet på traven ibland. Visst har vi många kontakter och nätverk via sociala medier och liknande men som vi faktiskt träffar och umgås. Kanske har vi hållit kontakten med några kompisar från barndomen och sedermera skoltiden. Jag har en som jag ser oerhört mycket fram emot att träffa på lördag förmiddag 🙂 Vi ses inte så ofta men när det väl händer så är det riktigt trevligt!

Pluggade du som jag vidare, oavsett efter gymnasiet eller senare, så kanske det finns någon i umgänget kvar där? Jag har det inte men det berodde mest på att jag dels gick enstaka kurser och dels bodde på annan ort så det gjorde mig nog lite bekväm i kontaktsökandet. Via intressen och hobbies träffar vi nog mycket kompisar och vänner med. För egen del så har alltid motorsporten gett mig massor med med vänner, där vissa hängt i många år! Pojkvänner och sedermera en sambo också :)Sedan kanske familjer utökas med barn och där träffar vi också likasinnade liksom på våra respektive jobb. Många av oss umgås också med våra familjer i form av syskon, syskonbarn och andra släktingar.

På totalen blir det några stycken och det är fullt upp i almanackan ibland. När det blir lugnare med ungars aktiviteter och en del intressen inte tar lika lång tid längre, vid 40-årsåldern ungefär, så finns ju möjligheter till nya kontakter och kompisar 🙂 Då är det tur att det finns väninnor som hjälper till så vi slipper stå på torget och söka! För nya kompisar utvecklar oss, lika mycket som de som hängt med en tid 🙂

Cilla