Tiden går så vansinnigt fort!

Tiden, tiden, tiden – vart tar den vägen?!? Jag bodde ju i Lönneberga nyss, gjorde teckningar till mammas symöten eller avverkade hur många vändor till Silverdalen som helst! Bästisen bodde där och vi gick och gick, cyklade och åkte moped. Frös i tunna kläder och ältade precis allt! På tisdag börjar den yngsta grabben i familjen gymnasiet och jag kan inte förstå hur det är möjligt, jag gick ju på gymnasiet själv nyss! 🙂

Jag har alltid varit den som förespråkat att ”ungarna ska ut i livet”. De ska rustas att klara sig själva och vare sig bo hemma för länge eller vara beroende av sina föräldrar till försörjning och liknande. När nu den siste tar kliv som leder närmare och närmare den dagen så kanske jag inte tvekar men känner att det börjar bli läskigt. Undrar om jag kan få honom att tatuera in ”Mamma” i ett hjärta på armen så att han minns vem som är bäst i hela världen? Det vore förresten den enda tatueringen jag skulle tillåta 🙂 Ja ja, det löser sig alltid men vansinnigt fort går det i alla fall, den där tiden!

Inte bara tiden från att jag växte upp fram tills nu går fort, de vanliga dagarna rusar iväg också. Är det någon som satt någon turbo på jorden nu i augusti? Jag tycker att det är morgon och kväll heeeeeela tiden. Varje morgon funderar jag på hundra saker som jag vill hinna med att göra. Där nästan alla är lika roliga, men när jag kommer till kudden igen nästa gång så är det till och med så att listan kan ha blivit längre. Ur led är tiden som inte räcker till. Då är jag ändå bortskämd med att jobba bara tre dagar i veckan, åtminstone på plats. Hur sjutton gör ni andra som är hemifrån flera dagar i veckan. Er lista måste vara superlång?! För det kan väl inte bara vara jag som hittar flera nya grejer hela tiden som verkar kul?

Nya resmål, nya hobbies som till exempel utöka odlingen, sticka strumpor, alla miljoner böcker som jag inte har läst, alla träningsformer jag inte har provat. Alla kurser jag skulle vilja gå i franska, spanska, tyska, italienska, ryska, arabiska och portugisiska. För att inte tala om all mat som jag inte har lagat, recept, smaksättningar och lustigheter. Och alla häftiga människor som finns, de vill jag ju också träffa! Hujedamig, hur ska det här gå??

”Man får prioritera” säger någon klok människa då. Hur gör jag då? Om jag håller mig till nuvarande grejer och inte lägger till något så lägger jag min tid på jobb av olika slag. På skrivande, träning, läsa, laga mat, träffa trevligt folk och lite race ibland. Kanske lite till men det är huvudområdena. Jag lägger också förstås tid på lite TV och sociala kanaler med. Det är nog rätt mycket av den sista och kanske den som skulle kunna prioriteras ner, men där hämtar jag idéer till mat, träning, böcker, jobb och allt annat. Det trevliga folket finns där också och de är så snälla att jag får dela glädjen med dem när de har något att berätta.

Missförstå mig rätt nu! Jag är inte stressad eller negativt inställd utan bara galet nyfiken och klurar på att det finns så mycket kul och häftigt i världen. Det blir spännande om 60 år när jag ser tillbaka att se vad det blev 🙂

Cilla