Viss träning är jobbigare än annan……

Just nu är min träning mest fokuserad på löpning då Lidingöloppet 30 km är nästa mål att ta sig igenom. Det blir tre löppass i veckan fördelat på ett kortare intervallpass, ett längre intervallpass eller snabbdistans samt ett långpass. Utöver det finns det ett styrkepass i programmet som förhoppningsvis ska få mig att göra ett bättre resultat än tidigare år. Å andra sidan så är tidsmålet bara viktigt fram till starten, sen tappar det sin glans efter varje kilometer. Vid Aborrbacken är det helt utsuddat 🙂

Märker när jag läser det jag just skrivit att det kanske låter som mycket träning men kom ihåg att just nu är min vardag oerhört flexibel och jag hinner med rörelsen på ett helt annat sätt än innan. Noterar också att den tiden, och än mer än så, som jag lägger i träningskläder lägger andra i ideella föreningar, i garaget eller på jobbet – visst är det coolt förresten att vi inte spenderar vår fritid på samma saker!

Den yngsta sonen i familjen har i år följt i sina bröders fotspår och avslutat sin hockeykarriär under högstadietiden 🙂 Långa resor och ett kanske inte så blixtrande intresse och utveckling var bidragande orsaker. Tidigare år har jag propsat på att han skulle fortsätta för att få in just den rörelsen mellan skolarbete och skärmtiden, men i år fick han bestämma själv och då blev det sorti. Dock har vi gjort en överenskommelse kring att någon slags träning, motion eller rörelse ska finnas ändå. Lite intervaller och styrka kom vi fram till, givetvis inspirerat från mitt eget schema som en enkel lösning.

Häromdagen dök det upp att ett gym i Eksjö erbjöd Thaiboxning som ett pass man kunde anmäla sig till. Eftersom brottning på hallmattan samt att man ofta visar sin kärlek bröder i mellan med fysisk lite hårdare kontakt, förekommer hos oss så presenterade jag idén för tonåringen. Jag frågade även om den gamla mamman och hennes vännina fick följa med och det var inga problem. Sagt och gjort, vi anmälde oss och igår kväll var det dax… Den korta versionen är att under de sista minuterna så väste jag fram att det här var jobbigare än att springa maraton!

En längre beskrivande version är att passet började med 10 minuter hopprep där det konstaterades snabbt att någon hopprepsgen har vi inte i vår familj 🙂 Skuggboxning och teknikträning följdes av lite stretch, sedan på med mitzar och handskar (eller vantar som väninnan sa) för att träna tekniken ytterligare. Sonen fick teama upp med den oerhört vältränade ledaren för passet och strax small det rejält från alla håll och kanter. Sjukt jobbigt och minst lika roligt! Vi fick prova enklare slagserier i egen takt och absolut inte hårt, då fick vi tillsägelse. Tilläggas kan att vi nybörjare i princip välte ändå när ledaren visade oss hur det skulle gå till.

När tio minuter återstod av det timslånga passet fick vi order om att lägga undan grejerna och sedan köra sista delen. 10 gånger 10 st burpees med gonggong som höll reda på tiden. DET är jobbigare än maraton! Att jag såg ut som en flämtande säl med badring i spegeln, gjorde ju inte saken bättre, men som tur var blev synen suddigare för varje tia som gjordes 🙂

Det är inte bestämt om det blir fler pass för sonen, det har vi inte hunnit utvärdera än, men oavsett så var det superkul att prova och det vete sjutton om inte jag kan tänka mig att köra igen. Trots att det var riktigt jobbigt…

Cilla