Långa intervaller stod på schemat idag och de var verkligen långa….. och jobbiga! Det var faktiskt så att jag bävade lite innan. Jag till och med funderade en sekund på att antingen modifiera dem till lite enklare eller skjuta upp dem på obestämd framtid….
Den sekunden försvinner dock rätt fort när jag inser att jag det är jag själv som valt att a) springa och b) sätta upp ett mål som gör att jag behöver utmana mig. Att till på köpet komma med en ursäkt till PT i appen varför inte passet gjordes skulle vara alltför pinsamt. Ljuga och säga att jag har gjort jobbiga intervaller finns inte på kartan! Jag tränar och springer för min egen skull, inte för någon annans, och onlinecoachen är en support som visar mig hur jag kommer framåt. Alltså mer än att sätta en fot före den andra…… 🙂
För några år sedan gjorde jag inga intervaller alls, jag tränade knappt och gjorde jag mot all förmodan det så gick det över fort! Både passet och träningsperioden. Nuförtiden kan jag få kommentarer om att jag tränar mycket! Jag!?! Det är nästan så att jag då vill vända mig om och undra om det är någon annan de pratar med då. Visst fyra gånger i veckan kanske låter mycket men jag vill härmed påminna om att jag har ungefär 40 år att ta igen, i alla fall 20.
Väldigt många som jag resonerar med hade någon aktivitet i sin ungdom. De började säkert samtidigt som de gick i lågstadiet, höll förmodligen på med 1-3 aktiviteter samtidigt och fortsatte till gymnasiet. Träningar plus matcher, uppvisningar eller tävlingar. Därefter danade kanske idrottskarriären men att gympa, jogg, löpning, gymmet eller att någon idrott tillsammans med kompisarna tog över. Ni vet innebandy, fotboll osv. Eller kanske powerwalks och aerobics 🙂 Ett par gånger i veckan åtminstone gissar jag på. Fattar ni hur mycket rörelsetid det är?!?
Så även om jag råkar träna och röra på mig mer än ett par stycken andra just nu så kommer det ta nästan hela mitt liv innan jag kommer ifatt! Om jag någonsin gör det 🙂 Min känsla är att har man rört på sig i yngre dagar så är det bara perioder som man är ifrån det, sen kommer det tillbaka…. Nu är det verkligen ingen tävling i vem som rört sig mest när vi kommer till dit vi ska när vi dör. Tack och lov då jag har nog att hålla reda på egna armar och ben, men det är något man kan klura på ibland. Att vi är olika och har olika perioder av saker och ting i livet 🙂
Intervaller är i alla fall på mitt schema ett par gånger i veckan och idag var det då 3 * 10 minuter med ökande vart plus upp- och nedvarvning. Eftersom vädret är så förbaskat envist fick det bli på löpbandet med tillhörande HÖG svettfaktor. Farten började på minuten snabbare än vad jag springer på när jag lubbar runt på ett marathon och sedan ökade som sagt var tionde minut. Men jädrar i mig jag gjorde det!! Rejält trött, dyblöt av svett och en high five från bandet bredvid då är jag galet nöjd! Speciellt när jag efteråt kommer på att det inte alls var länge sen jag inte rörde på mig över huvud taget och gjorde jag det var jag rejält nervös innan……
Cilla
(Vill du läsa fler inlägg om löpning och träning finns det här och här 🙂
No Comments