Det här med att bli osäker …

I veckan fick jag panik. Eller det fick jag ju inte egentligen, som många andra slänger jag mig med för starka uttryck ibland. Men jag blev osäker och kände att jag började tvivla på mitt skrivande. Att det jag skriver är läsvärt och uppskattat, DET vet jag. Främst på grund att ni är så många fantastiska människor som berättar det för mig. Antingen när vi ses eller via andra kanaler där mina böcker dyker upp. Så den aspekten tvivlar jag faktiskt inte så mycket på längre. Ni har övertygat mig att jag kan skriva läsvärt. I alla fall två gånger 🙂

Alla har sin process

Bokbranschen är fortfarande ganska ny för mig, jag har verkligen inte koll på hur allt fungerar. Även om jag engagerar mig för att lära mig mer. Jag nätverkar, tar reda på saker och ting samt tar till mig material jag kommer över som jag tror kan vara till nytta. Det kan vara artiklar, inlägg eller poddar och diskussioner. Min första googling efter den där skrivarkursen våren 2016 var ungefär ”Hur skriver man en bok”. Sedan har det bara byggts på om hur förlag funkar men också hur skrivprocessen ser ut. Och bland det första jag lärde mig var att varje författare har sin process. Alla gör olika, vilket var både läskigt och betryggande för mig som drömde om att skriva en bok.

Läskigt för att jag kanske var tvungen att göra något utan ramar och instruktionsbok till att börja med. Men betryggande för då kunde det ju inte bli fel. Processen alltså, att boken kunde blir skit är ju något annat. Jag kunde alltså skriva slutet först om jag ville. Eller mitten, eller börja på sidan 143. Jag behövde inte skriva färdigt en grej förrän jag började på en annan. OCH jag behövde inte ha koll på allt när jag började skriva. Där och då var det oerhört osäkert, men så här efteråt var det rätt skönt.

… eller finns det ett recept?

I denna sköna tro har jag nu levt i ungefär nio år. Inom loppet av två år kommer jag ha kommit ut med två böcker som väldigt många människor tyckt om att läsa. Åtminstone två av dem. Den tredje märker vi om den tas emot väl om ett par månader 🙂 Jag är väl medveten om att jag INTE blev antagen hos ett etablerat förlag med min första boken utan kört sedan dess hela tjottabalongen själv. Häromdagen lyssnade jag på ett poddavsnitt med en erfaren och duktig person som har stenkoll på manus och böcker. Och sammanfattningsvis så blev min tolkning att jo, det finns visst ett grundrecept i att skriva böcker. Det var synopsis hit och kapitelsammandrag dit. Det var karaktärsutveckling per kapitel och gud vet vad. Och i takt med att dessa tankar och råd kom så växte min osäkerhet. Snabbt kopplade jag ihop det med att inte ligga på etablerat förlag. Jag blev inte antagen på grund av att jag jobbat fel helt enkelt, inte följt receptet.

Frifräsare lyckas också!

Nu är jag ju tack och lov ingen person som kanske låter osäkerheten ta alldeles för stor plats för länge. Det har jag vare sig tid eller ork till 🙂 Herregud jag ska ju upp ur sängen på morgonen, äta och klä på mig. Jobba, skriva, umgås, podda, ta kontakt med folk, sälja, marknadsföra, åka bil, läsa, träna, laga mat, härja med familjen och allt sådant som är viktigt på riktigt. Och efter att ha ältat, det vill säga resonerat intensivt, men kloka människor som har koll på både den riktiga världen och bokvärlden, så kom jag till en slutsats. Jag skiter i receptet! Självklart kommer jag inspireras, ta till mig och lära mig men inte pricka av slaviskt. Min process är min och jag utvecklar den vartefter. Det får bli som köttfärssås, den blir aldrig likadan varje gång och verkligen olika i alla hushåll 🙂 För vet ni, frifräsare de lyckas också i världen med sina projekt. Förmodligen lika ofta som de som följer receptet.

Trevlig helg till er ALLA!

Cilla

Bild tagen av Nathalie Chavez