Lite blandat

Lönneberga, down the memory lane

Igår, i Lönneberga, träffades jag och min syster yster, smeknamn från ett barnprogram på 80-talet, hos pappa på Granvägen. Även yngsta sonen hängde med då han hade studiedag och såg möjligheter att hjälpa morfar då det brukar vara oerhört välbetalt till mammans stora förtret. Fast det är väl så det ska vara hos mor- och farföräldrar kanske. Jag kan dock tillägga att han kan bidra även utan lön!

Ett projekt som ständigt varit pågående i mitt barndomshem i Lönneberga är sortering av foton och andra gamla papper. Förlåt min kära fikande mamma i himlen men det blev aldrig någon ordning på de där bilderna 🙂 När nu både jag och storasyster hade möjlighet så bestämde vi oss för att ta en raid. Pappa blir alltid lika glad för besök, speciellt när man kommer med ett barnbarn i släptåg som kan sättas i arbete. Dock tyckte nog jag att pauserna mellan uppgifterna blev lite väl långa för både gammal och ung.

Syster Lena tog hand om gamla papper och jag tog mig an korten. Jag hade köpt fotoalbum på Gekås i söndags på vägen hem från tävlingen med totalt 900 fickor att fylla. De albumen räckte bara en bit på vägen och trots att det är många händelser och år som inte är fångade på bild. Jag tror inte ens bilder på Lönneberga som samhälle finns med. I och för sig kanske jag hittar dem i lådan som jag inte hann igenom.

Vanligtvis har jag nog att hålla reda på nuet och kommer aldrig fram till de egna albumen eller filerna man själv har med bilder. Jag är dålig på att ta kort och är verkligen inte bra på det, men när man för en gång skull sätter sig ner som vi gjorde igår så är det rätt kul! Vi skrattade gott åt hur folk förändrats genom åren och hur små alla barn och barnbarn varit. Jag förfasade mig förstås över bilderna från konfirmationen och lucia i tonåren, herregud hur tänkte jag där?!

Ett par bilder fick jag skicka över till bästisen från förr då jag inte kände igen några blonda grabbar som  dök upp mitt i en rulle. Jag känner igen platsen med inte motiven, bästisen hade en teori på den ena men vi får nog klura lite till. Visst är det märkligt att man tror att man aldrig kommer glömma människor och så gör man det ändå? Kanske jag skulle ta med mina gamla album nästa gång vi ses och får hjälp att fylla i namnen 🙂

Flera gamla kort dök också upp i högen, före min tid och även före mina syskons tid. Stiliga släktingar fångade på svartvita bilder där en del foton kommer från min egen farmors hem. När allt är insorterat får vi nog be pappa om hjälp att peka ut vem som är vem och vi skriver in det. Jag tror inte vare sig vi barn eller våra kusiner kan namnge personerna och det vore synd i framtiden om den informationen inte fanns.

På bilden ovan är det mamma och pappa med mina syskon som är uppradade inför fotografen när mina två bröder och syster var små. Den lilla bilden överst är från när jag var liten och söt 🙂 Bilden till vänster är från min konfirmationsdag och jag var förmodligen coolast i HELA världen! Tänk att jag också har haft otur när jag tänkt….

Cilla

2 Comments

  • Reply
    Angelica
    21 september, 2017 at 20:40

    Vore sååå kul med en fotokväll ? Har nog lite att skramla fram också ???

    • Reply
      Cilla
      21 september, 2017 at 20:42

      Då bokar vi in det Angelica!! ?

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.