Racing

Race report – British Race Festival Zandvoort

Det kan verka både långt och långtråkigt att åka husbil med släp från Eksjö till Holland men det går faktiskt ganska bra. Speciellt när det vankas race! Trots att det är en begränsad hastighet som borde svida mera för fartentusiaster som vi är i familjen. Med en övernattning i norra Tyskland så var vi på plats och installerade på racebanan bara dryga dygnet efter avfärd.

Från torsdag kväll till måndag morgon var asfaltsparkeringen vårt hem med bland de trevligaste människorna jag känner samt brummande motorer som sällskap. Ett åskväder under natten som jag aldrig sett maken av samt en hemsökt högtalare som skrämde hela banen en tidig morgon var också inslag som färgade helgen. Dock var det fem lugna svenska Austin Healey förare som laddade för träningen under fredagen. Under en viss tid får alla förare prova banan och försöka lära sig att köra den så fort som möjligt. Den som lärt sig bäst brukar också få den snabbaste kvaltiden och får starta längst fram i ledet under själva tävlingen. Självklart har man fördel om man tävlat på banan innan men mycket kan hända på vägen så det är ingen garanti, speciellt inte om man kör Healeys.

Den midnattsblå donnan som skulle representera vår familj började bra men redan efter ett par varv tjurade hon ihop och blev förd till depån. Det visar sig att topplockspackningen i motorn fått sig en rejäl törn och skapat en reva i toppen. “Det är kört” var första kommentaren…. Under några minuter hann jag konstatera att vi åkt en himla massa mil i onödan och inte ens kan delta i själva racet!  I dessa sammanhang när något går sönder visar sig dock motorsporten från en av sina bästa sidor. Efter bara någon timme sitter förare med mekarkompis i en bil på väg till ett holländskt privatgarage för svetsning och filande. Detta föregicks av diverse språksvårigheter förstås men motorsnack verkar vara ett eget internationellt språk 🙂 Tillbaka till depån efter några timmar och skruva ihop grejerna igen. Sedan ut på banan på nästa träningstid, grejerna höll! Som supporter slits man från förtvivlan till hopp 🙂

Kval samt racen på både lördagen och söndagen gick bra, utifrån familjens synvinkel, placeringarna hamnade någonstans i mitten och utifrån de däck som användes så är både förare och självklart supportrar nöjda! För övriga svenska förare spände resultaten över hela spektrat. Bäst gick det för den rödlätta från Rydebäck som knep andraplatsen på lördagen och tredje plats på söndagen, riktigt bra jobbat att att klå det starka startfältet! Tyvärr så fick representanten från Mariestad ge sig redan på träningen pga av motorfel som inte gick att åtgärda på plats och vi alla kände oss tyngre om hjärtat då vi vet hur mycket jobb och planerande som ligger bakom en sådan här resa. Vi håller tummarna att det är möjligt att få ihop bilen till tävlingen i Mantorp i augusti!

Utöver själva racingen så hann jag med ett par dopp i havet bland annat efter en löprunda och ett kort stopp på den riktigt fina stranden – väl värt ett semesterbesök. Representanter från Holländska och Brittiska Healeyklubbarna hade även anordnat en grillkväll som var mycket uppskattad. Även om alla är på plats för tävlingens skull så är allt runtomkring minst lika roligt. En del saker mer än andra upptäcktes när vi åkte mot Belgien på måndagsmorgonen då ett flertal retroaffischer som informerade om racet saknades på infarten. Undrar vad de tog vägen…….

Cilla

( En länk inifrån den Healey som blev tvåa under söndagen – grabben är 19 (!) år och kör grymt bra!)

En kommentar

  • Reply
    Marialotsan
    12 juli, 2017 at 12:55

    Så bra att du lagt en länk – nu vet jag hur det såg ut bakom sanddynerna:-)

    Hoppas ni har en fortsatt go tripp!!
    Hälsa alla!

  • Skriv ett svar