Börjar känna mig både tjatig och lite till åren – men fasen vad tiden går fort. Maj är redan slut! Varje år tänker jag att jag ska stanna upp mer denna månaden. Njuta mer, vara utomhus mer och lägga märke till allt som fullkomligt exploderar och utvecklas. Naturen, människor och hur humöret blir bättre och bättre 🙂 Ändå så går det i rasande fart – varför är det så?
Vägen hem
Jag bor som många vet på landet, oavsett om jag är i Eksjö eller Västervik. För att komma till oss i Eksjö åker man bland annat en kurvig asfaltsväg. Om jag inte missminner mig helt så är den vald någon gång av någon grupp som Sveriges vackraste. Under de cirka 6 kilometrarna finns det härliga gärden, vackra ängar, skogspartier, fina hus och gårdar. Hela Småland samlas på denna korta bit. Eftersom bilen är min bästa vän så kör jag sträckan ofta, näst intill dagligen. Jag har alltid tänkt att det är ett perfekt sätt att följ exempelvis naturens skiftningar. Det är ju så häftigt! Vartenda år blir jag ändå överraskad.
Beror det på att jag är ouppmärksam? Att jag sover 90 % av gångerna jag kör sträckan? Eller ÄR det så att allt blir grönt och slår ut på en natt? Hur sjutton gör man för att inte missa? 🙂 Ja ja, nu är maj sorgligt nog slut idag men jag hoppas på en ny chans nästa år. Eller kanske om första veckorna i juni kan ge mig känslan av att ”vara med” igen. Jag kan inte skylla på tiden för den har jag ju! Eller ska ha i alla fall, jag jobbar ju inte heltid precis. Å andra sidan så tittar jag tillbaka i almanackan för maj så har det hänt en del där i alla fall 🙂
Aktiviteter i maj
För ett par veckor sedan sprang jag faktiskt ett maraton i Köpenhamn och mycket av veckorna innan dess gick fokus förstås åt det. Det har varit racingpremiär i Kinnekulle och även om jag inte är med och grejar i garaget så bidrar jag på annat sätt som kräver sitt. Födelsedagar strösslar vi med i familjen under maj månad – hela tre stycken – och som alla vet bli det lite pyssel med det också. Jag har faktiskt jobbat lite med, tro det eller ej. Spännande uppdrag i Västervik med skrivande som inte kanske tagit mycket tid i anspråk men desto mer känslomässigt. Det är det första riktiga uppdraget med ”okända människor” och alla vet vad det betyder! Nerverna utanpå, man vill prestera på topp samtidigt som det finns osäkerhet kring förväntningar från alla håll och kanter. Domen kommer väl så småningom och ger en riktning om jag vågar fortsätta ”satsa” på bokstäverna 🙂
Lägg till lite nätverkstillfällen, härliga dater med väninnor, Ullaredsbesök och det vanliga vardagspysslet. Ett pyssel som jag gillar – att fixa ett flyt i vardagen är största bedriften för oss alla. Speciellt för er som jobbar heltid!
Tja, så här i backspegeln kanske huvudet varit lite här och där och då kanske det är inte är så konstigt att jag inte hunnit räkna antalet utslagna vitsippor, lagts märke till utslagna blad och missade gullvivorna helt 🙂
Hoppas ni får en skön helg och en underbar början på juni!
Cilla
No Comments