Skrivkramp – inte hänt fullt ut än men….

Många som skriver, oavsett om det är korta eller långa texter som skrivs, nämner ofta skrivkramp som ett fenomen som uppkommer då och då. Jag har varit ganska kaxig hittills med att tänka att det har jag inga bekymmer med 🙂 Men visst har jag känt en liknande känsla när jag skrivit åt andra. Att det går trögt, bokstäverna kommer inte i rätt ordning och det skaver på något vis. Nästan alltid beror det på att jag inte satt mig in i  syftet med texten eller vad den faktiskt ska säga när den är klar. Kavlar jag upp ärmarna så brukar det, peppar peppar lösa sig och skrivkramp ”light” är löst.

Bokmanus ett och två

Mitt första manus hindrades inte ens en minut av skrivkramp. Där vara det ”bara” modet som svek stup i kvarten. Hjärnspöken såsom ”varför skulle just jag fixa detta” eller ”vem trodde jag att jag var, någon Läckberg-wannabe?!?” Som tur är så brottade jag ner dessa tankar och skrev som bekant klart. Och jag har ju till och med fått BRA återkoppling från både testläsare, redaktör och förlag. Dock i samband med sina nej-tack-återkopplingar. Men positivt lagd som jag är fokuserar jag på berömmet 🙂 (Fatta att de tyckte texten var VÄLSKRIVEN!! Kissar nästan ner mig av tanken fortfarande.)

Samtidigt som jag väntar på svar från några förlag till, skam den som ger sig, och planerar för alternativ så skriver jag på bokmanus nummer två. Och ja, de hänger ihop 🙂 Just nu är jag hundra sidor in så ungefär en tredjedel, lite drygt kanske. Allt beror ju på vad mina karaktärer för mig och min fantasi. Min skrivprocess, om jag har någon går ut på att jag tar personerna jag skriver om i handen och så för vi varandra framåt.

Hint av skrivkramp

I veckan hamnade vi i en situation och en lokal som jag inte alls kan något om! Nämligen i en rättssal och en rättegång. Visst låter det spännande?! 🙂 Mycket går det göra research på men just känslan av en sådan situation är det svårt att läsa sig till. Hur det doftar, hur det ser ut och vilket språk de använder. Hänger det något på väggarna? Vilket träslag är det på skrivborden och vilken temperatur är det i rummet?

När frustrationen hotade under ytan av mina fingertoppar för att jag inte hade ”koll” ville inte tangenterna arbeta med samma flyt som vanligt. En hint av skrivkramp. Det blev knöligt en stund, trögt och obekvämt. Efter en stunds pustande för mig själv i soffan så bet jag ihop och attackerade texten. På samma sätt som när det kör ihop sig i andra situationer. En ärmuppkavling eller två och kör på!

Ljuger så gott det går

Även fast jag egentligen vet ett skvatt om brott och rättegångar så skrev jag. Jag ljög så gott det gick. Hittade på lite där och skarvade lite här. Det var riktigt kul faktiskt 🙂 Jag kommer garanterat få skriva om dessa delar under redigeringen sedan men då finns det ju något att jobba med åtminstone. Och en författare får hitta på. Hur mycket som helst. Huvudsaken är att det är något sånär trovärdigt. Dels så är det sällan såååå många detaljer med att det går att ”pricka av” en situation mot verkligheten och dels misstänker jag att de som kommer läsa mina böcker inte är rättegångsproffs. Några kanske, och de säger jag förlåt till redan nu, men inte alla.

Cilla

(Bjuder på en gammal bild tagen för ett par år sedan av Vanessa Vera Forsberg)